Aftonbladet – 5 maj 1857, sida 3

utsökt gastronomisk njutning, då det ena sällskapet der efterträdde det andra. Och ändå var egaren alltför blygsam att låta kalla sig brukspatron, då deremot mången, som endas serverar allmänheten tegel, gör anspråk på en sådan titel. Bellman stod vid sin korsväg halfmorgnad, som efter en ruskig natt, och bade med knapt nöd hunnit skaka snön ur sina lockar; Har tycktes icke rätt känna igen den gamla Djur gården. Då han lefde och sjöng, funnos icke dessa ståtliga villor, dessa anspråksfulla som. marpalatser, som äflas att göra landet till stad och väl småningom skola lyckas. Endast här och der reste sig en anspråkslös, rödmålad bygning, och den tidens glada glädje firade vid musik och dans sina landtliga fester. Utan att kanske ha läst den, stälde man sig då till efterrättelse Popes vers: In follys cup still laughs the bubble, joy. Nu förstår man konsten att vara gravitetiskt munter och högtidligt uppspelt. Det slägte af originaler, som han så oöfverträffligt besjungit, har längesedan dött ut och icke lemnat sina egenheter i arf åt något nytt. Till och med våren, denna sköna flyttfogel, som sjunger på ekens gren och i skaldens hjerta, kommer icke mera som fördom med Aprils ljumma regnskurar, sveper icke den första Maj sin gröna mantel kring ängar och fält; foglarne kuttra nu mera af köld, än af lefnadslust, och vindens djupa orgeltoner brusa enom de öde lunderna. I pilgrivaståget till Djurgården anmärkte jag åtskilliga ungherrar, hvilka aldrig tycktes hafva tjenstgjort i något annat verk än barnkammaren — det oaktadt försedde med plymågerade hattar. Jag föreställer mig att en reklamation med snaraste kommer att ega rum mot detta fåfänga föräldrars försök att i