Aftonbladet – 5 maj 1857, sida 2

derns, är tapperheten ett fideikommiss för nationen. Men det finnes dock alltid någon, från hvilken en oblid natur processat bort detta arf. I sådant fall är det krigsmusiken som ger honom det åter. Under vanliga förhållanden skulle han sky äfven den ytligaste bekantskap med faran, men hör han endast trumman, biträdd af triangeln och messingstallrikarne, hvirfla framför sig, följer han den blindt, och blir en annan Tinnerholm. Trumman är nemligen en mycket använd härförare, fastän hon, i. likhet med flera dylika, tidt och ofta låter slå sig. Musiken och sången äro äfven oskattbara prydnader för våra boklådsfönster. Ån ör det ett häfte: Kärlekssuckar satta i musik och tillegnade KloThilda, som sucka bakom rutan och anropa förbigående köpares barmhertighet. Än läser man med en känsla af rysning: Den drunknande sjömannens afskedssång. Än varseblir man: Souvenir de Berzelii park och än serenade de Jacob Tyboe, chåntge par Mr D—t. An uppjagas en danslust till öfversvinaelig höjd genom titlar, sådana som Steeple-chase-galopp, transpirationspolka, , Lokomotiv-vals efter motiv ur operan Flygfisken. Man måste vara på sin vakt mot dylika snaror, som hota allt hvad lugn och beqvämlighet heter. Men här varnar jag dig för faror, med hvilka du aldrig gjort bekantskap. Jag erinrar mig först nu, att den ryktbaraste tonkonstnär i ditt grannskap är klockaren, hvilken vanligen spar sitt musikaliska snilles skatter till sin håfdag, midsommardagen, då han på orgeln med slående likhet återger åskdundret, fogelsången, deribland i första rummet gökens, hbästarnes gnäggande och oxarnes bölande, äfvensom, då han är vid godt lynne, rullningen af prostens vagn. Stoekholm sträfvar allt mer och mer samt