procents ranta for patusn, (Uf ICKe desto mindre skulle åtnöja sig med blott 41, procent för lån af de båda senare slagen, iabringande dem öfver hufvud , när annuiteterna i ena fallet och kapitalrabatten i det andra äfven tages i beräkning, endast högst 57, procent i årlig ränta? När parilånet antages till 6!, procent, så borde de båda andra lånen åtminstone ha antagits till 57, eller 53, procent, för att jemförelsen skulle innebära någon rimlighet. Insändaren kunde ju eljest äfven gerna ha antagit räntan för parilånet till 9 eller 10 procent eller ännu mera och den för lånet med kapitalrabatten till blott I eller 2 procent. Resultatet hade derigenom blifvit ännu mera lysande; nemligen — på papperet. 2:0 För att framställa lånet n:r 2 ien ofördelaktig dager, har insändaren insmugglat på räkningen deröfver en så kallad ränteförlust, som alldeles icke finnes till, och fer detta ändamål gifvit annuiteterna namn och värdighet af årliga kapitalrabatter,, hvilket de ingalunda äro. Vid detta lån är nemligen den till 4Y, 4 förskrifna räntan den årliga annuiteten å 1 rdr under 10 år endast att betrakta såsom tillsammans utgörande 5, 4 ränta under de första tio åren, i motsats emot den lägre ränta af blott och bart 41,, som skulle betalas efter dessa års förlopp, i fall lånet då icke ännu vore återbetaldt. Det finnes intet rimligt skäl att beräkna någon ränteförlust genom ränta på ränta mera å annuiteten vid lånet 2, än vid lånet 1 å den procent, hvarmed den der förskrifna räntan öfverskjuter den vid n:r 2 förskrifna, 3:o Genom antagandet att lånen skulle vara betalbara redan efter 10 år och att annuiteterna likväl skulle utgifvas såsom betalbara under alla dessa såmma tio år, hvilket redan innebär en orimlighet, har insändaren sökt att på en gång dölja den väsentliga fördelen af annuiteterna vid det andra lånet, nemligen räntans minskande vid deras upphörande, och tillika undanskymma skadligheten af kapitalrabatten vid det tredje. Ty denna skadligbet visar sig, såsom vi förut ha ådagalagt, hufvudsakligast, då lånet blir utestående en längre tid, emedan kapitalrabatten då hindrar att draga fördel af räntefotens under en längre följd af år sannolikt inträffande fall. Och att fråga icke nu är att åtnöja sig med lån på tio års tid, kan tillfyllest inhämtas af riksgäldsafdelningens förslag, som innebär, att de ifrågasatta lånen skola amorteras årligen med en procent af det i obligationerna förskrifna kapital, följaktligen icke blifva till fullo betalda förr än om 100 år, i fall uttrycken skola förstås efter ordalydelsen. Men om äfven detta, såsom vi förmoda, icke skulle vara meningen, ehuru orden fallit sig så, lärer amorteringen väl ändå icke komma satt försiggå på mindre än 40 år. Och hvem kan väl inbilla sig, att den nu så högt uppdrifna räntefoten icke under denna tid skulle komma att falla? 4:0 För att ytterligare på sanningens bekostnad visa lånet med kapitalrabatten i en skenbart fördelaktigare dager, glömmer eller döljer insändaren, att staten vid lånet n:r 3 icke af långifvaren erhållit mer än 90 rår för sin förbindelse å 100 rdr, då den deremot vid lånen 1 och 2 erhållit sina förskrifna 100 till fulla beloppet. För att enligt lånesättet n:r 3 verkligen erhålla 100 rdr, måste staten utgifva förbindelse å 111 rdr 11 öre, betala ränta derför med 5 rdr om året, på tio år följaktligen icke 45, sågzom insändaren upptagit, utan 50 rdr, och när lånet förfaller . till betalning, dessutom gälda kapitalrabatten derför, icke med 10-rdr, utan med 11 rdr 11 öre. Kostnaden för detta lån blir således, ärligt uträknad, 61 rår 11 öre i stället för 55 rår, såsom Svenska Tidningens insändare falskeligen uppgifvit. Deremot blir kostnaden för vare sig ett enkelt parilån till 5, 4 eller ett parilån med 1 rdrs annuiteter till 41, 26 endast 55 rdr, äfven om ingen räntenedsättning under tiden skulle komma i fråga; och om också ränta på ränta tillägges för den halfva procent, hvarmed räntan i detta fall under de nämda åren komme att öfverskjuta den för lånet med kapitalrabatten, blir totalkostnaden i alla fall åtminstone med mer än 3 rdr för 100 understigande kostnaden för det senare. Vare detta nog sagdt öm insändarens kalkyler. Icke bättre förhåller det sig med hans faktiska uppgifter, då han t. ex. om alla våra enskilta korporationers.-låneoperationer försäkrar, att de valltid upptaga sina lån med kapitalrabatt, hvilket hvar och en vet vara en osanning (se t. ex. skånska hypoteksförenin. gen) — eller med hans statsekonomiska insigter, då ban t. ex. vid omförmälandet af de beräkningar, som förmenas ligga till grund för vissa korporationers lån med kapitalrabatt, förtiger sjeliva hufvudmotivet, som är spekulationen på den med lotterisystemet förbundna retelsen för spelarelustan, — eller med hans politiska och konstitutionella ståndpunkt, då han med förbiseende af att rikets ständer bafva sitt eget riksgäldskontor och sina egna fullmäktige för låneaffärers skötande, slutar med det förslaget, att ständerna, sedan de beslutit sig för statslån, skola åt konungen öfverlemna lånets anskaffande, förstås på så förmånliga vilkor som möjligt,, men — utan att binda hans händern. Der ha vi ägget och tillika förmodligen förklaringen, hvar det är, som Svenska Tidningens insändare nu söker förtjena sina sporrar. Vi hade väntat, att man skulle försöka någon vederläggning i sak af hvad vi haft att anföra i afseende på den Bildtska befordringsfrågan. I stället har man svarat genom allmänna exklamationer om ilska och personlig hätskhet och haft all möda ospard att söka SA hos allmänheten, att saken i sig sjelf icke vore af ringaste vigt och intresse, utan att det blott vore partiförbittringen, som med all makt sträfvat att öka dess dimensioner och tillägga den någon betydelse. Denna takLe FINAL. KA RK — LE fr fr fär — Jr är a RN BR KY a B ECE rret et fela ban fn I 1 Mr —V ÅA OR 00 tt act kt —JR Rn FA ber AR DA j-— vh RR RA a