märkt, att en ganska stor del af de tyska kreoditbankersa nu kläda sig i säck och asko, och komma för hela finansåret att göra dåliga affärer. Under det Darmstadts bank och den österrikiska kreditanstalten, såsom motsvarande verkliga behof, hafva hittills hållit sig uppe, äro deremot de många små banktillstymmelser, som plötsligt uppstått i Tysklands alla hörn och ändar, på punkten att drabbas af en tidig och ömkelig ändalykt. Dessa otaliga kreditbankers balanser från 1856 ligga i öppen dag och rättfärdiga tyvärr allt för väl det horoskop, som här stäldes för dem uti Augusti månad förlidet år. De dundrande fraserna om kapitalernas organisation, spekulationens lyftning och de produktiva krafternas koncentrering o. 8. v. hafva spårlöst förklingat. Man rådgör förödmjukad om sin aflösning, eller bereder sig helt beskedligt att återvända inom den borgerliga kommersens gränser; kreditens organisation har icke tagit sig bättre ut in praxi, än arbetets organisation, Louis Blanc till åminnelse. Dess oundvikliga återverkan har nu inträdt. Man umgås med en revision af nästan alla kreditinrättningars statuter. Berliner bankföreningen har beslu tat sin upplösning. Flera andra, hvaribland en kreditbank uti Berlin, samt den schlesiska, skola företaga en reduktion af sina aktiekapitaler. Vidare söka flera banksällskaper en räddning, genom att tillvägabringa sammansmälthing af flera likartade inrättningar. Endast de solida operationer, hvilkas uppgift varit att förmedla penningetillgången och krediten mellan kapitalisterna och det produktiva arbetet, hafva kunnat betrygga sin ställning. Sålunda hafva berlinerdiskontbanken, kölniska privatbanken och andra dylika, som utesluiande egnat sig åt en på solid fot baserad kreditrörelse, ostördt fortsatt sina affärer, samt hafva äfven till en del (såsom berlinerdiskontbanken), trots penningemarknadens tryckta ställning, och trots det allmänna misstroendet mot bankpapper, vågat företaga en utvidgning af ain aktiefond. Den 23 April om aftonen. Just nyss har, efter en uti sex timmar fortsatt diskussion, den af representanthuset dem 30 Mars med 20 rösters majoritet antagna saltskatten blifvit i herrehuset förkastad, med 93 röster mot 21, således med en majoritet af 74 röster! Skatten skulle enligt ministerens beräkning inbringa ett belopp af 2,090,000 thaler. Ministeren hade, för återställande at den treåriga tjenstgöringstiden för landtvärnets alla vapen äskat en summa. af tillsammans 4,080,000 thaler. Då nu den till 1,390,000 thlr föreslagna husskatten afslogs den 27 Mars af representanthuset, med 241 röster mot 73, och saltskatten i dag likaledes fallit, i kraft af herrehusets opposition, hvars motiver äro edra läsare bekanta, så återstår nu blott skatten på aktieoch andra dylika sällskaper, hvilken blifvit beräknad till 600,000 tblr.: Det är klart att denna lilla summa alldeles icke är tillräcklig till förslagets genomförande, och ett utspridt rykte, enligt hvilket regeringen skulle återtaga förslaget, saknar icke all sannolikhet. Således finner sig nu regeringen hejdad i sin väg genom denna af henne sjelf med möda och bekymmer bildade första kammare, genom detta oupplösliga, feodala öfverhus. Det kan ej nekas att oppositionen med en viss tillfredsställelse sett denna sakernas ironiskå utveckling. Finansministerns ställning är nu, såsom man lätt kan föreställa sig, mer än någonsin kritisk, och om man äfven skall någon tid söka fördröja hans afskedande, för att ej ens till skenet erkänna den parlamentariska principen, så skall dock hans tillbakaträdande blifva oundgängligt! Tribunen och pressen äro nu en gång elementer, med hvilka man icke ostraffadt kan leka. Man kan undertrycka dem för någon tid, men den, som låter förtrycka dem, eller måste låta förtrycka dem, erfar snart till sin skada, att han har att göra med oberäkneliga makter, som förr eller senare skola växa honom öfver hufvudet och hvilka icke skola upphöra att fiendtligt uppträda mot makten, förr än den lemnar dem i okränkt åtnjutande af det mått inflytande och herravälde, som obestridligt tillkommer dem uti det nationella lifvet. Herrehuset har visserligen icke endast af konstitutionella skäl i dag uppvaktat finansministern med ett misstroeridevotum, vg af en 74 röster stark majoritet. Men huset sjelft står till en viss grad under inflytelsen af den moderna historiens skickelse, hvilken i Preussen, såsom öfverallt annorstädes, måste förr eller senare gå i fullbordan och redan här börjat sitt dagarbete. ;