AAC CM INJUTICPEUUECRB. fun vall Ul Cen BISlnämde svarar uti en brochyr, som uteslatande sysselsätter sig med operans musik och sceniska anordningar. Ett exemplar af densamma deponeras, enligt lagens föreskrift, före dess utgifvande, hos polisen. Boktryckaren inkallas till denna myndighet och hoias med förlusten af rättigheten till sitt yrkes bedrifvande, derest ett enda exemplar af brochyren utsprides bland allmänheten! — Således alldeles som i Paris, hvarest en:följetong, som skulle hafva varit gynsam för den då af stateministern: Fould hatade Rachel, undertrycktes i slutet af Mars 1854, och ett nytt bevis att våra polisdirektörer hafva lärt något af sina bonapartistiska kolleger. Ett annat faktum har tilldragit sig i Berlin. Den boktryckare, på hvars offioin den mycket moderata tidningen Preussisches Wochenblatt tryckes, har så ofta blifvit i hemlighet hotad med indragning af hans boktryckarrättigbeter, att han en lördag favn sig nödsakad vägra tryckning af flera artiklar, och följaktligen utövade en verklig censur i ordets strängaste bemärkelse. Preussisches Wochenblatt vände: sig till en annan boktryckare, tidningen utkom ändtligen och blef — konfiskerad. — Uti alla instanserna frikändes den, och blef slutligen, efter tre veckors förlopp, tillstäld bladets abonnenter. Men straxt derefter hotade polisen med förvisning tidningens redaktör, som är infödd preussare och verit 5 år bosatt uti Berlin, derest han dristade sig att i sin tidning. fullfölja en på något sätt mot regeringen fientlig tendens. Slutligen -berättades ännu ett tredje fall, nemligen att en för Stettiner Zsitung) bestämd artikel, rörande polispresidenten Hinckeldeys död i följd a duell den 10 Mars 1856, ef polisen förbjöds att meddelag, samt att, då vederbörande statseyndikus ej fann något betänkligt uti uppsatsen, Stettins polisdirektor likväl siutligen förklarade, att han måste vända sig till justitieministern innan han kunde meddela tillstånd till uppsatsens tryckande. Och under dylika förbållanden påstår likväl hr v. Gerlach att mera pressfrihet finnes i Preussen, än uti någon annan stor stat på fasta landet. Hela debatten har ånyo visat huru föga utvecklad den offentliga meningen är uti Preussen, ty i motsatt fall skulle ofvannämde upplysningar hafva uti hela landet framkallat en känsla af djup harm, samt uti kamrarne förskaffat majoritet åt ett vida skarpare förslag, än deputeraden Mathis. Man betänke, att fråga endast var om en ganska foglig resolution, hvars syfte var att förmå ministeren återvända till laglighet. Men deremot sträfvade ministåren med alla krafter: Då Kreuzzeitungs, förre redaktör Wagener, len 20 April frametälde ett smendemeni, som yrkade på bildandet af en centraljustismyndighet, till hvilken skulle vädjas i frågor om privilegii-indragningar, och detta antogs med en rösts majoritet, måste enligt arbetsordningem ännu en omröstning ske, emedan amendementet var skrifvet under sessionen och ej framlegdt tryckt. Då det nu dagen derpå förekom till ny omröstning, blef det förkastadt med 7 rösters. majoritet, hvarvid ej mycket förlorades, då under planen till en särskild domstolsmyndighet, föreslagen af de feodala, en hund ligger begrafven, och planen utan tvifvel varit att den förnämligast, kanske uteslutande, sknlle skydda Kreuzzeitung, samt amendementet derföre af vensterhs fraktioner voterades under uttryckligt förbehåll i fråga om denna id att inrätta ett nytt slags öfvercensurmyndighet. Men detta högerns uppbjudande af alla sina krafter utvisar att den icke ens velat släppa igenom en så foglig resolution som utgått från en koslition af venstern och yttersta högern. I går kom detslutligen till en motiverad dagordning, proponerad af ofvannämde Wagener, hvilken uti. sin rotivering bekräftat, huri ömkligt det -tillzår vid pressangelägenheters behandling och förklarat att man kan hoppas dessa olägenheters unnanrödjande på Jagstiftningsväg, samt väntar att regeringen skall taga initiativet på detta område. Det är klart att regeringen allsicke är sinnad att taga detta initiativ, och att kam-marens resolution följaktligen icke kommer aft hafva några positiva följder. Debatten har, såsom jag nämde, blott haft den nyttan med sig, att polisgodtycket blifvit framdraget i ljuset, hvilket alltid är oangenämt för herrar byråkrater och möjligen för någon tid förskaffar de betryckta någon lindring. Utanför kammaren råder ännu fortfarande samma vindstilla. Konungens resa till Italien, för att besöka kejsarinnan af Ryssland, hvarom jag yttrade nägra ord i min senaste skrifvelse, är ännu icke alldeles slagen ur hågen. Endast neufchåtelfrågan qvarhåller hofvet här. Men denna fråga synes verkligen vilja uppgå i rök. Man bar långt före detta lyckats göra bela saken olidligt tråkig, en talang som obestridligen icke kan frånkännas de tyska regeringarne, emedan de förstå att så länge bearbeta ett politiskt problem, till dess icke mera någon menniska intresserar sig derför, och hela verlden skattar sig lycklig att slippa höra talas derom. Detta oaktadt hoppas man nu på en snar förlikning. ; En vigtig och äfven för utlandet betydelsgefull finansiel lag rörande förbudet mot utländska banknoter har den 20 April blifvit af regeringen framlagd uti representantkammaren. Dess första lyder som följer: Utländska barknoter, eller andra till innehafvaren stälda,; utan ränta löpande skuldförskrifningar, Utfärdade af utländska korporationer, sällskaper eller private, få utan afseende på den myntfot, hvarpå de äro stälda, eller det belopp hvarpå hvar och en sedel lyder, icke begagnas vid betaningar. Utvexling af dylika utländska värdetecken mot preussiskt eller eljest i allmänna trafiken tillåtet mynt är icke förbjuden,. De båsa följande paragraferna bestämma, att förbudets öfverträdande skall bestraffag med 50 thir. och att R