Då konserten i Klara kyrka, som skall gifvas den 10 Msj, erbjuder musik från mycket aflägsna århundraden, så anhåller underteckDad, att i förväg få meddela några uppplysningar, hvilka programmets förord lemnar. — Om Sktheten af de för tillfället valda åldriga melodierca vittoa bfgjordt deras korthet och deras ytterst enkla, men likväl fullkomligen helgjutna och rytbmiskt afrunIdade periodbyggnad. — Det finnes inga historiska skäl, på hvilka man skulle kunna anse dem vara understuckna af medeltidens lärda tonsättare, de enda, hvilka åter rimligtvis härför kunde misstänkas; ty de äldsta musikaliska konstkompositioner (från 11till hälften af 1400-talet) äro omelodiska, vanligen långtutspunna, och utgöra i hvarje hänseende för den, som icke blifvit invigd i kontrapunkteringshemligheten, ett dunkelt och fullkomligen betydelselöst skriftställeri. Helt annorlunda framstå deremot dessa varma, lefnadsfriska dikter, dessa naturliga, fagra och fröjdande melodler, hvilka genom rik skaldekraft och oförstörbar ungdomlighet i få toner säga mycket, ovilkorligen tala till hjertat, och just för dessa egenskapers skull under årbundraden lemnats, såsom ett herrligt rf, från gående till kommande slägter. Här finnes ntet spår af mörker och obegriplighet. Fastmera uppträcer hvarje nummer i den sannskyldiga visans prydnad, i denna äkta poetiska genomskinlighet och klarhet, som under alla tidehvarf utmärkt de sånger, hvilka kunde älskas af folket, och som ännu i denna dag besannar skaldens ord: Allt det höga är enkelt både i lärd och sång; ett barn kan falta dess mening.v De bär ifrågakommande åldriga melodierna hafva för öfrigt ingalunda alla fortplantats endast genom minnet. Tvärtom fiöner man flertalet deraf upptecknade, vare sig med så kallad tabulatur-skrift, eller ,neumen, eller grekiska tontecken, och vid deras decbiffrering hafva fornforskarne vunnit till den grad öfverersstämmande resultater, att hvarje tanka På väsentliga oriktigheter försvinner. Ett tryckfel i programmet uppgifver deremot oriktigt, sidan 6, att Augustinus döpte, i stället för döptes af Ambrosius. ABR. MANKELL.