Aftonbladet – 2 maj 1857, sida 3

RIESDAGCEN. Herr A. Ribbings reservation mot ridderskape och adelns beslut i fråga om landshöfdingeinstruktionen. ; Mina föregående yttranden om 1855 års landshöfdingeinstruktion häfva mindre syftat på dess indehåll än sättet hvarpå den tillkommit samt af ridderskäpet och adeln och vederbörande utskott blifvit behandlad. Detta sätt har förefallit mig, så ått såga, vågot exekutift och stridande mot de i våra grundlagar antägna former samt mindre grannlaga emot den af rikets ständer sjelfve antagne väktaren öfver de mellan riksdsgarne utkommande författningar och lagförklaringar. Af ekonomintskottets betänkande n:o 70 synes icke om någon inom de andra stånden fästa: uppin tksamhet dervid, att rikets ständers justitie-ombudsman gjort hemställan till ständ rna om nödvändigHeten att söka nådig ändring eller förklaring af den åedan sista riksdag utkomna förberörda instruktionen, och det förefalier som om man från början icke velat vid denna hemställan, så att instruktionen skulle blifva, af lagfarhe män opröfvad, antagen af ekonomiutskottet. Lagutskottet har efter grundlagen måst emottaga justitieombudsmannens berörde hemställan, men icke befattat sig med att ännu någöt derom yttra, ehuru saken hvarom den handlar förevarit både i ekonomiutskottet och hos rikets ständer, derunder anmaning inom detta stånd skett till lagutskottet att fullgöra denna sin plikt, och äfven kommit utskottet tillhanda. Förgäfves yrkade jag i sista plenum, att utskotten, både: lagoch ekonomi-, skulle sättas i tillfälle att afbjelpa detta förbiseende genom att ridderskapet och adeln, lika med 2:ne andra riksstånd, återremitterade betänkandet. Icke ens lagutskottets här närvarande ledsmöter. syntes vilja förvara utskottet tillfä:le att fullgöra hvad jag i detta afseende ansett vara utskottets åliggande, och mot öfvermäåkten inom ståndet ansåg jag förgäfves att fullfölja den tidigt på gårdagsmorgonen begärda voteringen, dock under förbehåll att nu få mig reservåra mot ridderskapet och adelns underlåtevhet att återremittera betänkandet. Jag beklagar att ridderskapet och adeln, genom antagande afbetänkandet, å deras sida eftergifvit rikets ständers rätt till lika deltagande med sin konung i lagstiftningen, oaktadt deras väktares anmälan, att ständernes: rätt vid nya landshöfdingetinstruktionens utfärdande blifvit för nära: trädd. Likaledes att ridderskapet och adeln icke såsom lagfråga velat pröfva, utan blott såsom en ekonomisk anstalt antaga, att landtregeringen, som äfven, är domare i så många vigtiga mål, nu mera skall bestå af endast afsättlige ledamöter: är än atsättligheten för den lagfarne ledamoten inskränkt till tiden medan ransakningen om hans angifna fel räcker och domen meddelas, ty dermed går stundom icke fort och upprättelsen kan låta länge vänta på sig. Landshöfdingarne kunna under andra tider tagas ur andra leder än vår aristokratis och byråkråtis. För desse torde då i länsstyrelse na komma att saknas de oafsätteliga tjenstemännen, om hvilka för eder, mine herrar, nu förgäfves till öfvervägande blifvit framlagd betydelsen af rikskänsleren Oxenustjer nas yttrande till förmyndareregeringens protokoll 1636, nemligen, att sekreteraren och kamererärep icke borde dependera af landshöfdingen, utan immediate af regeringen. i Men nian att vilja nu mera än förat ingå i sjöjfva jaken vidare än som är nödigt för betraktande af formerna och sättet hvarpå den blifvit behandlad, örundrar det mig än mer att ridderskapet och adeln cke velat såsom lagfråga anse och pröfva, om det är ayttigt att domaremäkten eller, som det heter, öfrerrätter och kollegier icke få ålägga landshöfding bögre vite än 66, rär, Rikets landshöfdingar Brc lika med sekreterars och kamererare ansvarige re lovisare för millioner, utom andra maktpåliggand: rärf, som det är af vigt att kunna bringa till. full bordan t i Under det domareriakten sålunda skulle af landsöfdingeinstruktionen inskränkas, skulle landshöfdina ee