Aftonbladet – 1 maj 1857, sida 3

— Man läser i tidningen Upsala för den 28 April: En -Mellah Upsala och Stockholm anses numera vara isfritt. Förliden söndag gjorde Linneen profresa: men mötte porös is på Granfjerden och samtidig qvarlåg ett par smalare isband å Ekholn, hvilka dock efter stormen i söndags och i går anse hafva försvunhit, så att ångbåtsfärderna kunnat och skolai börja: Men deremot har ett annat hinder åter yppats. Den moring i Stäkesströmmen, sorå förlider vår nedföll i rännan och återuppbyggdes, har återigen nu nedrasat, så att ångfartygen ej komma fram förrän skadan reparerats, hvarom man dock redan gått i författning — och hoppas bolaget, att ångfarten på Stockholm skall kunna begynna i slute af veckan. — Då det är vägoch vattenbyyggnadsstyrelsen som skall vidmakthålla denna trånga och vådliga segelled, synes densamma bort egna störr: omtanka häråt än så, att dess arbeten hvarje vår skola rasa och stänga trafiken. Egeren af Stäket borde ej heller för bropenningarnas skull längre tillåtas förhindra segelledens rätande i Stäkesån, der man vår och höst riskerar lif och egendom vid den trånga och tråkiga åns passerande. Det är också endast en stor lycka och en synnerlig påpasslighe af ångfartygens kaptener, som hittills förekommit gräsliga olyckshändelser vid Stäket, hvarest genom det minsta misstag af rorgängaren fartyget ovilkorligen skulle vid nedgåendet, som alltid måste sk: med full maskin, krossas emot bron. — — Skellefteå Tidning meddelar följande drag af groft missbruk af embete, hvilket vederbörande landshöfdingeembete ej lärer kunne undgå att allvarligt beifra: Red. har från flera håll blifvit uppmanad att på peka det otillbörliga prejeri, som bedrifves vid indrifningen af resterna å sistiidet års kronoutskylder i södra länsmansdistriktet af denna socken, och då förhållandet blifvit med t. f. kronolänsmannen, hr postmästaren Höijers qvittenser styrkt och dessutom vitsordadt af trovärdiga personer, samt red. anser för sin plikt att uppdaga de missbruk, som kunnz förefinnas, har red. härmed velat fullgöra upp: ningen. Så har hr postmästaren 2, 3, ända tl 4 rår för hvarje debetsedel, och detta oaktadt han icke gjort de restskyldige besök, utan de infunnit sig hos honom och afbördat sig utskylderna. Exempel har äfven varit, att gamla och utfattiga personer, hvilka varit befriade från kronoutskylderna, men blifvit påförda ett par skillingar i brandstodsafgift, fått erlägga 3 rdr för denna afgift. Utslag, som från Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillsändas Höijer, för att tillställas vederbörande emot lösen, beläggas äfven med så kalladt arfvode af 32 sk. bko, ehuru Höijer dermed ej haft mer besvär, än att lemna det till vaderbörande, som besökt honom för utt utlösa dem. Huru allt detta kan försvaras, förstå vi ej; vi måste beundra tålamodet hos de restskyldige, som ej klaga öfver denna otillbörliga beskattning, hvilken endast för restlängdens indrifvanle uppgår, efter måttlig beräkning, till lika mycket som länsmanslönen. RR