Ej om tycke och smak vi skola tvista. Hela staden ju redan afdömt saken — Ne ibland allt på, din långa syndalista Man dock till denna aldrig har funnit maken, Men det värsta var dock ditt val af platsen; Att i din enfald den rara drätselskatten Du ville mura. upp, midt bland palatsen . Jast på det ställe, der brunnen lemnar vatten. Om deremot du tilltäppt källans åder Och stält pumpen åt sidan på torra backen, en, som ett monument, då i fred fått stå der, Medan det törstiga pack vridit äf dig nacken: lerför sitt ner på den höga dumhetstronen, Sbm äig reses. af .oss på vers och prosa! Shille och. smak i ditt råd ej ange tonen, Och det nyttiga. duger blott för Trosa, Aj 0. Vi öfverlemna åt våra lösare att på egen hand bedöma denna poetiska replik, som utan tyifvel-kan sägas vara utgången ur drätselkomissionens eller åtminstone ur stadsstyrelsens eget sköte och som sålunda kan betraktas såsom ett prof på den poetiska smak, som der gör sig gällande samt det glada och trefliga sätt, hvärpå desia myndigheter uppfatta det knot och alltjemt stegrade missnöje, som de framkalla hos hufvudstadens invånare. Vi tillåta oss blott ett par små prosaiska anmärkningar. Om en särskilt gatuläggningsbestyrelse på senaste tiden blifvit inrättad, så kom det sig deraf, att drätselkommissionen skötte detta värf så eländigt, att en förändring derutinnan ovilkofligt måste ske, och huru störa. anledningar man. än må. ha. till anmärkningar mot det skick, hvari våra gator befinna sig, så måste det dock erkännes, att ett betydligt framåtskridande och väsentliga förbättringar egt rum sedan gatorna befriades från drätselkommissionens öfverinsetnde. Hvad angår nödvändigheten ätt hs brunnen på Brunkeverg på samma saedt belägna plats