Aftonbladet – 1 maj 1857, sida 3

rm Pn nd Drätselpoesl. Drätselkommissionen , detta föremål för allmän beundran, har omsider funnit en försvarare, som dock, förmodligen misströ-! stande att på vanligt prosaiskt sätt kunna ut-. föra ett så kinkigt advokatbestyr, stämt gin lyrå och diktat ett qväde, hvari på rörande sätt skildras drätselkommissionens många och oförtjenta lidanden. Vi meddela här denna! till oss insända officiösa poesi: Till Drätselkommissionen. Lik en broms, jag ej fjäril dig vågar kalla, Man på prosa och vers dig rastlöst jagar; i Flugsmällans klatschar så tätt som hagel falla, Öfver likt och olikt man på dig klagar i Midt i staden vi fordom upplag hade Af ett gods, hvars grannskap man skyr som pesten; På en klippa i sjön du det förlade Långt från stadens trånga, stinkande nästen, Ack; hur jumt! Strax Djurgärden högljudt knotar, Att du luften invid dess:strand förgiftar. Lidingöbönden dig ren med: stämning hotar. ; Nya lagar man för din räktling ktiftar.