Aftonbladet – 30 april 1857, sida 3

gade olägenher. I främsta. rummet har den god: smaken en oafvislig rätt att få undanröjdt det, van prydande stora så kallade viktualiepalatset. -med sir Finska Himmel och öfriga för sjelfva varuvägningen öfverflödiga lägenheter. Men icke förmår insändaran fatta, hvarföre hela anstalten skall behöfva flyttas ifrån Skeppsbron. Ett våghus med prydligt tre och mindre dimensioner af t. ex. 4 å 5 alnars höjd bör icke kunna störande inverka på den vackra tafla kajen företer, särdeles ifrån sjösidan, då mar kan antaga, att en sådan byggnad icke ens kommer att synas öfver de mellanliggande skeppen med sin skog af master. Att flytta vågen till något af hu-en ofvanföre skulle, efter inssndarens åsigt, komma att medföra vida större olägenheter, än dem man önskar undvika. Alla varor, som vägas, skulle då komma att forslas till och ifrån fartygen öfver körbanan och trottoiren, till stort hinder för åkande och gående, hvarom man bäst kan öfvertyga sig vid etraktande af den under vår lifligare sjöfart ofta besvärliga passagen förbi packhuset, der likväl varärna både till mängd och beskaffenhet icke äro att jemföra med dem, som tillhöra viktualievågen. Men det är icke så egentligen vågens läge vid Skeppsbron, utan fastmera de uti och invid densama befintliga varuupplagen, som insändaren vill vidöra. Man har länge och förgäfves, både i den allmänna ordningens namn och med afseende på sundhetspolisen, öfverklagat det oskick, att en mängd .cke blott vägbara varor. såsom talg, smör och dyikt, utan äfven och i ännu större skala bränvin, salt fisk och ryskt mjöl, när sådant hit importeras, f en del handlande upptrafvas och magasineras på Skeppsbron icke blott dagar och veckor, utan månader. Sådant lärer ock stundom hafva utgjort föreål för åtal i kongl. poliskammaren, hvarest en och an af de trafikerande, som allt för mycket litat pi öfverseendets långmodighet, bl.fvit fäld till böter, fter hvad insändaren hört uppgifvas, 3 rdr 13 sk. ko för hvarje gång, Detta korrektiv synes emelertid icke vara tilifyllestgörande i följd af svårigheten för polisbetjeningen att kuuna kontrollera vauomsättningen, det motbjudande uti beslagsåtgärler i allmänhet, och slutligen böternas ringa belopp. fasändaren hemstä!ler till vederbörande myndighe:er, om icke den enklaste, rättvisaste cch lättast erkställbara utvägen skulle vara att fordra en viss sfgift för alla varor, som uppläggas på allmänna platser. Den redan befintliga kajafgiften (under aamn af afgift af målbara våta varor i fat m. m.) måste berättga de trafikerande att för en viss korare tid upplägga en från fartyg lossad vara i ham1:en till dess den kan hinna föras derifrån. Om nu Jenna tid bestämdes t. ex. till fyra dagar, och hvarje sodsegare, som derefter försummade att bortföra ina varor, blefve påförd för de två följande dagarne 3 sk. bko eller 25 öre riksmynt och sedermera ett lika belopp dagligen för hvarje qvarliggande fat, conna, packa eller säck, så tror insändaren, att den öfverklagade olägenbeten snart skulle komma att upphöra, Denna extra afgift, för hvilken en rundig provision borde bestås uppbördsmannen, skulle af sodsegaren erläggas vid varans afhämtning; och om sådant icke verkstäldes inom en månad, skulle vavan komma att försäljas på auktion för afgiftens sodtgörande, och återstoden hållas egaren tillhanda. Om behållningen skulle tillfalla stadskassan, använlas till fattigvården eller på annat sätt, är af ringa vigt, emedan härmed åsyftas mindre att bereda nåson ny inkomst, än att vinna en för ordningen och snyggheten i staden vigtig förändring uti nuvarande förhållanden. e. e.