Aftonbladet – 30 april 1857, sida 2

ett par insända artiklar, som vi inom kort skola meddela, så snart utrymmet medgifver. dels när statsutskottets eget betänkande i sinom tid blir tillgängligt. — Norska finansdepartementet har meddelat storthinget resultaterna af de undersökningar, som, med anledning af storthingets derom gjorda framställning, blifvit anstälda, för att erfara på hvad vilkor ett utländskt lån skulle för närvarande kunna för norska statsverkets räkning erhållas. Då frågan om statslåns upptagande just nu är en fråga för dagen äfven hos ost, och då resultaterna af de norska förfrågningarne äro särdeles upplysande i afseende på den närvarande ställningen i den utländska penningemarknaden, anse vi oag böra fullständigt redogöra för de af norska finansdepartementet till storthinget afgifna skrifvelse i ämnet. Den innebär, syaes det oss, tänkvärda vinkar för den svenska riksdagen att något litet göra sig reda för, huruvida och på hvad vilkor penningar kunna erhållas, innan den följer sitt statsutskotts besinningslösa majoritet i spåren och anvisar millioner under förutsättning af lån, hvilka måhända för närvarande alldeles icke eller åtminstone endast på ruinerande vilkor stå att erhålla. Förutskickande den anmärkningen, att Norges kredit i utlandet ofelbart är lika god som Sverges, och att Norge till och med bar den vid lång negocierande icke oväsentliga fördelen framför Sverge, att dess obligationer redan äro kända och varit med begärlighet eftersökta åtminstone på åtskilliga af de europeiska fondbörserna, meddela vi här de af norska finansdepartementet storthinget delgifna upplysningar. London hafva enskilta bankirhus förklarat sig villiga att ingå i underhandling om ofvannämda lån, men den ställning, som för närvarande är rådande på penningemarknaden, och de omvexlingar, som nästan dagligen deri ega rum, göra det vanskligt att på förhand bestämma, till hvad pris ett sådant lån kan erhållas. För ögonblicket antager generalkonsuln att ett 4 4 lån för norska statens räkning, förbundet med amortisering på 30 år, i London skulle kunna uppgöras till 80 Z; men häraf kan ingen slutsats dragas, huruvida vilkoren i den närmaste framtiden skola blifva förmånligare eller ogynsammare, emedan det är omöjligt att förutse, i hvilken grad penningetillgången derstädes skall erfara nägon verkan af de kreditbanker i stor skala, som blifvit inrättade och som förmodas komma att inrättas uti staterna på Europas fasta land, äfvensom af de ryska och andra vidtomfattande jernvägsanläggningar, hvilka hufvudsakligen påräkna att i England erhålla sina kapitaler, under det att å andra sidan Australiens och Kaliforniens guld fortfarande tillströmmar. De engelska bankirhus, till hvilka departementet vändt sig, hafva förklarat sig under nuvarande penningeförhållanden icke vara benägne att underhandla om ett 4 4 räntebärande statslån, enär den nuvarande höga diskontpremien har till följd, att för närvarande 4 4 obligationer äro eftersökta endast till ett pris, som för köparen gifver samma räntevinst som 6 4 räntebärande papper. Ej heller antages diskontot i London komma att falla, så länge guld exporteras till kontinenten och stora uppköp af silfver ske för Kina och Ostindien. Generalkonsuln i Hamburg har meddelat, att den åsigten derstädes i allmänhet gjorde sig gällande, att nuvarande tidsförhållanden äro föga gynsamma för upptagandet af ifrågavarande lån, emedan placerandet af 4 4 räntebärande obligationer, så länge räntefoten i allmänhet är 5 och 6 4, alltid torde blifva vanskligt, i synnerhet om man tager i betraktande den lifliga konkurrens, som visar sig för afsättning af fondpapper, aktier m. m. De handelshus i Hamburg, till hvilka man vändt sig, hafva uttryckt den önskan, att ett lån för norska statens räkning, ilikhet med de åren 1848 och 1851 upptagna, måtte uppgöras i Hamburger-banko i stället för sterling, så väl derföre att publiken genom äldre lån blifvit van vid förstnämde p.nningsort, som derföre att den allmänna förkärleken för norska papper väsentligen varit grundad derpi, att obligationerna lyda på Hamburger-banko. Till följd af den för närvarande herrskande höga räntefoten och de fluktuationer denna varit underkastad, är det svårt för vederbörande att göra något bestämdt anbud. Det mest gynsamma resultatet antages derföre kunna ernås derigenom, att norska statskassan till de tider, då penningarne behöfdes, sjelf läte genom utländska kommissionärer realisera sina obligationer. Ett handelshus har förklarat sig villigt att öfvertaga en half million spår af lånet — under förutsättning att det uppgöres i Hamburger-banko — till ett pris af 94 2, som indrages i 3 månaders vexlar, och med !2 4 i provision för utbetalning af räntor och afdrag, samt att sälja det återstående beloppet af lånet för den norska statens räkning mot 1 4 provision och 1 pr mille courtage, under förmodan derjemte af nyssnämda handelshus, att den norska staten har för afsigt att ställa de jernvägar, som byggas, såsom speciel säkerhet för det nya lånet. Den Svensk-norske ministern i Haag har ännu icke bestämdt knnnat yttra sig om utsigten för lång uppagande. Emellertid har han anmärkt, att de förnämsta husen i Amsterdam icke äro mycket benägna att befatta sig med saken, så länge det är ovisst buruvida det öfver hufvud blir fråga om lån eller icke; ty hafva de en gång inlåtit sig på ett sådant, och det gedermera, af hvad orsak det vara må, icke kommer iill stånd, skall deras kredit lida deraf. Oaktedt det tillika beklagas, att norska statsobligationer äro så godt som okända på den främmande penn.ngemarknaden, anser ministern det likväl icke tvifvelaktigt, att man kan göra sig förhoppK : Kol -0 HH AN we tt RA