MILITARLITTERATUR. , mL. Några ord om tidens kraf på lätt infanteri af H. (Stockholm 1857) är titelu på en helt nyligen utkommer broschyr, hvilken, om äfven afbandlande ett mera specielt militäriskt ämne än de båda föregående, likväl här med några ord torde böra omnämnas. Efter en inledande historisk öfverblick af infanteriets utveckling i allmänhet sedan Gustaf Adolfs tider, och särskilt af det franska lätta infanteriets under sistförflutna årtionden, hvarvid ee exempel ur de senaste krigens historia en väsentliga nytta fransmännen haft af sina zuaver och vincennerjigare framhålles, kommer förf. till det resultatet, att vi svenskar äfven. måste skaffa oss ett sådant lätt infanteri, såvida vi ej vid ett imbrytande krig ien vigtig punkt skola stå efter våra motståndare. Vi tro emellertid — då här i Sverge i anseende till landets brutaa beskaffenhet egentligen alk infanteri måste vara hvad man utomands kallar lätt, d. v. s. egå skicklighet i det spridda och blandade stridssättet — förf:s verkliga mening vara, att vi böra förskaffa 088 ett elit-infanteri att användas vid särdeles vigtiga tillfällen. Med rätta anser förf. omöjligt att bilda någon del af indelta infanteriet till ett sådant, i anseende till den korta öfningstid, som bestås. Han föreslår derföre att vi skulle organisera gardesregementena och Wermlands jägare (?), hvilka äro värfvad trupp och således hafva god tid till öfning, efter samma mönster som det hittills oupphunna franska lätta infanteriet; gardet blefve då, hvad det nu ej är, men borde vara — en elit-trupp. Denna ide finna vi ganska riktig och kunna ej annat än förorda dess utförande. För att få utvaldt folk måste man emellertid betrygga soldstens framtid, ej uttrötta honom med onödig vaktgöring och dito exercis-prål. utan fästa sig vid det verkligen behöfliga, så-. som en utvecklad tiraljöroch bataljonsexercis målskjutning, militärgymnastik, hastig marsch (pas gymnastique), bajonettfäktning m. m. dylikt, äfvensom lämpa beklädnad och beväpning efter nyaste och ändamålsenligaste grunder. För egen räkning må vi tillägga, att gardet då äfven så till vida borde beröfvas sin karskter af hofregemente, att befälet ej tillsattes allenast efter börd eller rikedom, utan efter kunskaper och duglighet, såvida bela inrättningen skulle motsvara sitt ändamål.