Aftonbladet – 28 april 1857, sida 3

let utgjorde för alla en glädje, och för vänner af denna -konst en njutning. Att se ryttaren med en välberäknad och noggrann förning elda hästen, med dess kraftfulla.och elastiska steg, att glad och lifvad följa en smidig leks mångfaldiga former, kunde ej förfela att tända i känslan det djupa och innerliga deltagande, som all sann konst framkallar. Praktiskt nyttigt var företaget, ty det påminner alla äldre och öfvertygade de yngre, att en på ridkonstens sanna grunder fotad ryttarefärdighet är kavalleristens prydnad och utgör vilkore: för bsnps användbarhet; liksom det bevittnade, att det finnes lif och arbete inom kavalleriet, samt att den gamla goda: skolan bevarats af den äldre och änau fortplantas på den yogre geserationen. Dot hela iörtjenar sålunda, så till personerna som ådeltogo deruti, som saken till sin tendens, att loforäss, särskilt att ihågkorma uppfinnaren till leken, bos hvilken det fordras mycken erfarenhet och, så att säga, ryttareinstinkt i åtgärden att i hast reglementera så smakfullt sammansatta och lätt utvecklade turer, att sjelf lifva leken och att friska upp hågen för en längs undanskjuten konst. (G. H. o. S. T)