Aftonbladet – 28 april 1857, sida 3

de . . .. (bär gissar R., att det må utfyllas sålunda: meningen och förbjödo det.n) Man må nu åt etatsrådet Rafns ofvan anförda kommentarier lemna den minsta möjliga auktoritet, som med billig afseende på hans åberopade källor och grunder låter sig förena, så står dock alltid qvar, såsom ett i hög grad. märkvärdigt resultat, 1:o att den ifrågavarande inskriften verkligen är runisk, och 2:0 att efter en sannolikhet, gränsande till visshet, vi hör träffa ett minne af de gamla nordåmännens vistelse och expeditione i Österlandet såsom väringsr i de grekiska kejsernes tjenst. Upptäckten är reden som sådan af icke mindre intresse än dessa andra urgamla run-monumenter, hvilka anträffats ända upp vid polarhafvets kuster och med hvilkas vittnesbörd samme fornforskare och lärde, hr Rafn, till fulikomlig evidens bestyrkt sin på vissa uppgifter i gamla sagor bygda mening om Nordamerikas upptäckt genom isländska sjöfarande långt före Columbus. Öfverallt, hvarthän i fornåldern den skandinaviska racen stälde sina tåg, följde runornas skrifkonst med, : och äfven de minsta spår deraf leda efterhand forskningen och den bistoriska kritiken till öfverraskande slutföljder. Så hafva ej heller de runor, Asmund och hans följeslagare för åttahundra är sedan fjerran från fäderneslandet ristade i förbigående på stt grekiskt monument, gått förlorade för ålderdomsstudiet och historien; och det förtjenar dervid ihågkommas att förtjensten af denna intressanta upptäckt ursprungligen tillhör en svensk man, ehuru först dansk vetenskap förstätt att deraf draga de för vår fornbäfd så märkliga konseqvenserna. — IEEE