Aftonbladet – 28 april 1857, sida 2

undersökning, dervid er vidsträckt lärdom och en beundransvärd specialkämnedom af det äldsta nordiska språkets alla hemligheter kommit homom till måtta, som nu omsider föreligger i de afhandlingar vi anfört ofvanför denna vår anmälan. Det är icke vår mening att här följa den frejdade runologen steg för steg i hans tolkning af den ifrågavarande inskriptionen, och vi anmärka endast i förbigående att vid denna. tolkning blifvit från kritikens sida gjordt allt hvad väl gerna tänkas kan. Det orde måhända i alla fall vara för djerft att påstå, att icke mot hr R:s dechiffrering i en eller annan punkt inkast skulle kunna göras, inkast med äfven något skenbart berättigande; men för den, som opartiskt väger alla de grunder för och emot, dem tolkaren sjelf vid hvarje ord framställer, och som ger sig tålamod att sätta sig litet in i alla dessa minutiösa detaljer, ställer det sig med en förvånande sannolikhet så som vore den här tillvägabragta tydningen åtminstone i hög grad gränsande till det positift vissa och riktiga. Hvarvid för öfrigt må observeras, att en utan alla a!brott fullt sammanhängande text icke det oaktadt varit möjlig att återgifva,af den enkla grund, att mångenstädes befinnes hela stycken af inskriften totalt utnötta eller af kulor förstörda. Vi anföra alltså här hr Rafns uttydning så långt han kunnat eller ansett sig böra gå. Ty han har i sjelfva verket haft den samvetsgranheten att stanna, der andra måhända hade haft god Just att gå ett stycke vidare — i konjekturer, om ej i något annat. å Hr RB. läser på lejonets venstra sida inom ett krumböjdt band, som börjar uppe på buken och gör en dubbel svängning ner öfver venstra benet: Hakun van thir efo. eto.s Öfversatt: Hakon intog i förening med Ulf och Asmund och