Aftonbladet – 27 april 1857, sida 3

sj Arbetena för reglerandet af den turkisktiryska gränsen i Asien skulle börja den 15 nr I Maj. AMERIKA. Under den 9 dennes skrifves från Newyork, att regeringen har för afsigt att sända et utomordentligt sändebud till Kina, jemte en stark eskader under kommodor Perrys befäl: dock tillägges att denna eskader kommer at: uppträda egjelfständigt för värnandet af d: amerikanska intressena och icke deltaga Englands och Frankrikes operationer. Denne sista uppgift bekräftas af en i dag ingånger telegrafdepesch, hvari under den 11 dennes J bestämdt förmöles från Newyork, att Förent: Staterna icke komma att i Kina samverk: med vestmakterna. Staten Newyorks senat har med 22 röste: mot 6 antagit ett antal resolutioner, hyilk: ogilla den dom, som blifvit af högsta domstolen afkunnad i målet rörande negern Pred Scott och genom hvilken, såsom läsaren torde erinra sig, slafveriet på sätt och vis legaliseras äfven i de s8. k. fria staterna. Underrättelser öfver Newyork förmäla, at! Walker skall ha vunnit en betydande seger öfver sina motståndare. Underrättelsen om ett genom Frankrikes och Englands bemedling övägabragt tvåårig vapenstillestånd mellan Hayti och San Domin go bekräftar sig. Vi ha förut omtalat stt förbund, som fler: spansk-amerikanska republiker i Centraloch Sydamzrika hade för afsigt att sluta till gsmensarot skydd mot anfall sådana som Walker: på Nikaragua ech till befordrande sf inbördes handelsgemersamhet. De stater, som ämnade ingå ett sådant förbund, äro: Peru, Venezusls. Costa Rica, Nya Granada, Mexiko, Guatemala och Salvador. Representanter för dessa stater sammanträdde med anledning bäraf för första gången i Washington den 8 Nov. förlidet år. och undertecknade den 19 November i samma månad en allianstraktat, som de skulle förelägga tina respektive regerirger till antegande, och hvilken innebåller följande bestämmelser: 1) Republikerna garantera hvarandra deras oafhängighet och integritet; följaktligen mä expeditioner icke utrustas i den ena republiken mot den avdra, och om emigranter eller landsförviste i en ai republikerna ingå sammansvärjningar mot en annan, skola de förvisas, utan afvaktan på någon uppmaning från den republik, mot hvilkn sammansvärjöingen är riktad. 2) Republikerna förplikta sig att betrakta anfall sf folk, som ieke handla i någon erkänd regeriogs namn, såsom röfvaretåg. 3:Republikerna förplikta sig att icke afstå eller sälja någon del af sina territorier. 4) Att inkalla främmande till deltagande i republikernas inre stridigheter är högförräderi, och den myndighet, som upprättas med främmande hjelp, skall betraktas såsom usurpation. 5) Republikerna skola försvara hyarandra inbördes mot avfall utifrån. 6) Den ena republikens fiende är också alla de öfriga republikernas fiende; denne må derföre icke finna tillflykt i någon sf republikerna, och desse må icke upprätthålla några andra förbindelser med honom, än som kunna ega rum i krigstid. 7) Uppstår oenighet mellan nägra af republikerna, må de utanför stående republikerna icke blanda sig deri, utom i det fall att de genom vänskapliga merel vilja söka åvägabringa försoning. 8) Den ena republikets medborgare kunna, när de så önska, erhålla medborgarerätt i de andra republikerna. 9) Med undantag af kusthandeln skola bestämmelserna angående handel och sjöfart, som gälla i hvarje särskilt, också gälla för alla de öfriga republikerna. 10) De allierade regeringarnes korrespondenser skola icke erlägga något porto och de privates endast så stort porto, som behöfves för be täckandet af omkostnaderna för posiväsendet. 11) Domar äfvensom andrä offentliga och autoriserade hand lingar, som: utfärdats i en blatid republikerna, skola ega gällande kraft äfven i de öfriga. 12) Hvar och en af republikernes diplomatiska agenter är pliktig att beskydda de öfriga republikernas undersåter, så vida dessa icke beskyddas af sina egna agenter. 13) För att bringa dessa bestämmelser i verkställighet, skall en kongress af fullmäktige sammanträda i Lima 1857. 14) Förbundet antager benämningen: de spanskamsrikanska staternas förbund. 15) Konsgresren skall gifva förbundet dess slutliga form, men utan: att den får tillvälla sig någon af dö enskilta republikernas suveräna rättigheter eller blanda sig i deras inre angelägenheter. 16) Kongressen skall sammanträda hvartannat eller hvaärt tredje år. 17) För att göra föreningen mellan republikerna ionerligare skall kongressen, första gången den sammanträder, till behandling företsga införandet af gemensamt mål och vigt, gemensamt penningsystem, gemensamt konsularsystem, gemensam tulltaxa och gemensam sjörätt. 18) Ratifikationerna af denna konvention skola utvexlas inom 8 månader från den 19 November. KINA. Frankrike här företrädesvis tillkännagifvit ett religiöst intresse för den kinesiska frågans lösning. Huru förfärlig de franske missiontrernes belägenhet varit just på senare tiden, derpå meddelas prof uti ett bref i Jsnuar från en missionär i Kiwa. Deri skrifver: D-t skydd för de kristne, hvilket på ett så högtidligt sätt blifvit Frankrike tillförsäkradt, har förvandlats till hån. Förföljelserna hafva städse blifvit häftigare i samma mån franska agenter anställas. Så äro t. ex. just i provinsen Kanton förföljelserna värst, likasom om vicekonungen skulle göra sig ett särskilt nöje af att inför fransmännens ögon trampa det fördrag under fötterna, uti hvilket Frankrike benämnes de kristnes beskyddare. Åtskillige kristne hafva blifvit pifiade till döds, andre hafvå inkästats i fängelse; och just nyligen äro fyra åter gära deran att afrättas. Oss franske missionärer icke blott sammanföser man jernbesmidda tillhopa med röfvare och mördare, utan lemnar oss äfven till rof för hunger och den ohyggligaste osnygghet;. man plågar oss med prygel och afskär hufvudet på oss. Frankrike har derföre goda skäl att göra gemensam sak med Eogland, för att sätta en gräns för så oändliga qval och grymheter. RIKSDAGEN. UTSKOTTSBETANKANDEN.