Aftonbladet – 24 april 1857, sida 2

rande medel, så tidigt till bemälte två landtränterier afsända de begärda summorna, tillsammans 150.000 rdr, ait dessmma må redan den 1 nästkommande Maj derstädes vara ait för öfverste Ericson tillgå. — Till statsutskottets plenum inkom i går utgiftsafdelningens förslag till riksstatens reglering under fjerde hufvudtiteln. — Posttidningen förräler, att öfverste Ericson; sorå af pågående jernvägsarbeten bindrats att öfvervara utskottets förhandlingar, i stället insändt ett skriftligt anförande i jernvägsfrågan. — Statsutskottet har i sitt plenum i dag på förmiddagen fortsatt behandlingen af riksgäldsafdelningens betänkande i jernvägsfrågan och antsgit punkterna 2—5 i förslaget om stambanor, d. v. s. norra, nordvestra, södra och östra stambanorna. Nordvestra stambanan antogs utan votering, de öfriga med den vanliga strängt disciplinerade raajoriteten. I afseende på södra och östra banan antog man till och med nåxra specifikationer ur regeringens förslag, som afdelningen hade lemnat åsido, så att det i afssende på den förra bestämdes att den skulle gå förbi Ljungby och Wernamo och i afseende på den ssnsare, att den skuile från vestra linicn utgå från Katrineholm och gå till Norrköping. Vid diskussionen i går rörande vestra starobanans dragning norr eller söder om Mälaren uttalade sig, enligt Svenska Tidningen, hrr Bildt, Leyonancker (2), Fihress, Montgommerie, Tornerhjelm, Gråå, Hesselgren och Ola Månsson för den nordliga samt prof: Carls03, prosten Tellbom, rådman Björck för den sydliga riktningen, och biskop Thomander ansåg sig på den punkt frågan stode icke kunna förorda någondera. Vi hafva vid vår behandling ef jernvägsfrågan betraktat de ifrågasatta stembanorna egentligen, och sä godt som uieslutande. från finansiel och nationalekomomisk synpunkt, emedan jernvägar, anti gen de utföras af staten eller senskilte, äro industrianläggningar och mäste följaktligen betraktas, i likhet med an ra sådans, i deras inverkan på nåtionalvälmågan. Huru litet afseerdet på sålana grunder gäller för atatsutskottets väl sammanhällna msjoritet, visar den utgång, som frågan om vestra stambanans 1 dande norr eller söder om Mätar-n i går erhöl: inom detta utskott. Vi kunna dock omöjligen föreställa oss, att dessa 23 personer, af bvilka utskottets majoritet bildas, skola förmå lt att diktera rikets ständers beslut; och att ibland den stora samlingen af representanter, af olika stånd-och från alla delar af riket, pluraliteten kan vara blind för den enkla samningen, att, om jernväzar anläggas i sådana riktningar och genom sådana orter, att. de hvarken kunna gifvå ränta på sitt anläggningskapital eller förmå själfse underhålla gg och nin trafik. utan staten måste årligen för dessa ändamål tillskjuta millioner; detta är en riksförlust; som möjligen kan leda till statsbankrutt och säkerligen kommer att leda till minskad benägenhet hos nationen att fortsätta sålunda började jernvägsföretag och vid kommande riksdagar bevilja dertill erforderliga medel; bvaremot, om dessa vägar få sin riktning genom de ortsr, bvarest den största befolknieg och högsta industri finnar, samtstaten sålunda besparas ofvsnnämde underhåll och räntekostnader, nya jernvägsanläggningar kunna för den besparade summan utföras, samt hvarj: ort efter hand blifva delaktig af de fördelar. som af lättade förbindelser med andra orter beredaz, Vi ärna således icke gsnom voteringarne i tatentskottet lita afskräcka oss från att föortsrande betrakta den stora frågan ur den nynpunkt, som vi anse vara den rätta och rom otvifvelaktigt äfven, förr eller senare, måste komma att göra sig gällande. — Allmänna besvärsoch ekonomiutskot: tet har redan sffärdat borgareoch bondestånjens återromister a? utekottets betänkande rörande ändringar och öfverseende af landshöf: dingeinstruktionen med det knapphändiga för: klarandet, att de två öfiiga stånden bifallit samma betänkande, hvarföre återremisserna ansetta icke föranleda vidare handläggning at denna fråga. Vi förs oda likväl, att borgareoch bondestånden sjelfva lära vara oförhindrede att i ämnet fatta de beslut de finna a? behofyvt påkallade, samt att sedermera inbjuda de öfsiga riksstånden att förena sig i samma beslut, eller ock att hvar för sig ingå med sär. skilta i förra tider så kallade Besvär i denne särdeles vigtiga fråga i anseende till så väl sin grundsats som det öfverskridande af den admimstrativa Jagstiftningsmakten, hvartillregerin: get gesom dess utfärdande i vissa delar gjort sig skyldig. I allt fall återstår ännu att afgöra den anmärkning mot konungens rådgifvare som konstitutionsutskottet i enahanda ämne beslutit, och hvilken förmodligen får sin behöriga plats i det ännu icke färdiga dechargebetänkandet. — Ett sorgligt dödsfall har sistliden natt inträffat, i det riksdagsmannen i presteständet från Hernösands stift, kyrkoherden E. O. Sundberg, efter en kort sjukdom, i följd af slag härstädes aflidit. Den aflidne, töm var kyrkoherde i Botheå pastorat (en af de natur: skönaste trakter vid Ångermanelfven), häde i sina tidigare år varit en utmärkt lektor vid Hernösands gymnasium och åtnjöt såsom lä: rare allmän aktning. Till innevarande riks: Jag för första gången utsedd såsom fullmäkig, tog han icke någon verksammare del i riksdageförhandlingarne, dels för sjuklighet; I ala I fRIId Af see Su arnt AAR fr IA RA