Aftonbladet – 23 april 1857, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Den fattige kassören. (Ur Friskytten)) För många år sedan fanns här i Stockholm ett ansedt hendelshus, hvarsene associ var grossharidaren P. Han hade en son, som i ungdomen skic ades till Amsterdam för att inhämta handelskunskaper. Han blef anstäld på er affärsväns kontor och der behandlad som son i huset. : Efter några års förlopp blef han förlofvad med den rike holländarens dotter. Men inom ett per år derefter hopades motgång på motgång för fädernehuset i Sverge, så att detta måste gifva upp staten. Muassan betäekte skulderna, men lemnpade ingenting öfrigt åt den gamle grosshandlaren P. och hans fru. Den rike holländske köpmannen ville icke heller hafva till måg sonen af en cessionant; och när förbivdelsen med döttern således blef bruten, lemnade unge P. Amsterdam och reste till Bordeaux. Der fick han plats på ett köntor, vann det förtroendet att han blef kassör, och skötte denna plats i många år så väl, att när firman öfvergick i andra händer han fick en afskedspension. Under hela tiden som föräldrarne lefde hade han underhållit dem. Kassör P. återsåg fäderneslandet och fådernestaden vid 50—60 års ålder. Han inrättade-sitt lefnadssätt härstädes på ett ytterst spärsamt sält. Han inackorderade sig nemligen hos ett mycket tarfligt folk på Söder. Han köpte sig högst sällan kläder, men vårJade så omsorgsfullt hvad ban bade, att han dock alltid syntes som ett mönster af snygghet. Den långe, magre, allvarlige kassören syntes gemenligen hvarje dag promenera på Skeppsbron. Hans hufvudsakliga förströelse derförutsn vär att läsa några utjändska tidningar, som han fick låna af ett handelshus. Vänner hade ban icke på denna ort;-der menniskorba getoni hans långvariga frånvaro hade blifvit honom främmande; ålderdomen är icke heller lämpliga tiden för att knyta nya bekantskaper. I början af detta år började hans krafter aftyna, och han måste intaga sängen. Då tillkallade han en person, med hvilkeh ban tillfälligtvis knutit en bekantskap, som blifvit under en följd af år lösligt sammanhållen genom ömsesidiga -besök då och då. Han sade honom att han bestyrt om sitt hus, Hans värdfolk hade fått en liten summa för att bestrida kostnaderna för en enkel begrafning. Hans lilla garderob skulle de erhålla till skänks. I hans byrå låg ett paket, Söm borde fortskaffas till Bordeaux, och ett annat, sorh borde sändas till: hans ungdomsmin: aes stad — till Amsterdam. Måbända innehöll detta tilla paket gubbens enda fröjd .... en blomma, ett bref från den älskade, som han blifvit trogen ett halft sekel. Sina papper hade han bränt upp, utom sin räkenskapsbok, den han sparat emedan han ju ieke visste om han icke ännu någon tid kunde behöfva den. I förra månaden dog kassör P. Houns fattige värd, den omtalte bekante, och ännu en annan följde hoaom till grafven. Ingen sörjande, ingen saknande syntes. Ingen annons i tidningarne tillkännagaf dödszallet, ty det fanns ingen som behöfdåe underrättas lerom. Det var ju blott en fattig gubbe, som hade sått hädan. Man kom att kasta en blick i den der kassabosen, och kunde icke underlåia att forska vidare i lenna räkenskap, som dittills varit ellena känd af p-incipalen derofvan. Man fann, att kassör P. hade eft en årlig inkomst af omkring 2600 rårrge. Men han hade aldrig användt mer än ungefär 500 rdr rg: för sina egna behof. Gubben hade försakat lifvets njutningar och många af dess behof för att kunna iesto rikligare afhjelpa andras, och han hade dertill, Mtid okänd, användt 2000 rår rgs hvsrje år. D soro i boken upptagna i en särskilt kölurin, såsom atgifne i poster af olika storlek till den och den (initialer), stundom med tillägg enligt annons i Af: onbladet eller Dagbladet;. Kassan var afstutad för bvarje qvartal. Fanns då någon behållning, befin1es denna alltid den följande dagen bortgifven åt någon behöfvande. Korkhyfvel. Band på senare tiden här patenerade uppfinningar förekommer en korkhyfvel af he O. J. Aquilon, styckjurkare vid Svea artilleriregemente och tjenstgörande vid verkstaden å Marieerg. Den är en helt enkel inrättning med ett i .piral vridet jern, mot hvilket en lätt mekanism framtrycker den i parallepipediska stycka förat på 20 skärmsskin sönderstyckade korken. Sjelfva korkhyfveln kan fastskrufvas vid hvilket bord som hels., åter sig skötas utan någon anmärkningsvärd kraftinsträngnivg af vid korkskärning alldeles ovana peroner, till och med barn. Med densåmma kan hvil ken som helst skära ett mångdubbelt större antal kork, än någon den mest öfrvade korkskäörare för hand förmår åstadkomma på samma tid, och genom jernaf olika dimensioner kan materialet besparas sida bättre än vid skärning för band eller på de vanliga franska maskinerna, hvilka senare derjemte upptaga ojemförligt större utrymme och fordra mycke: större kräftonsträngning. er ss um mr ANA FPA NA Ä STUTITAT ÖVA TD