Aftonbladet – 23 april 1857, sida 2

2 Bref från en Resande. Weimar den 14 April. Ionan jag lemnar denna plats vill jag meddela några små iakttagelser under hitresan. För att komma igenom Sverge begagnade jag diligensen, hvilken har den godheten att emot 90 rår föra den resande öfver Göteborg till Helsingborg. Mången torde finna denna afgift något hög, så mycket mer som staten understödjer diligensbolaget med 12,000 rdr årligen. Enligt den erfarenhet jag gjort med dess vagnar och öfriga arrangemanger, är inverkan på den resandes kropp och själ af en så utomordentlig beskaffenhet, att priset för ingen del kan anses vera obilligt. Hvem vet icke hvilket välgörande inflytande gymnastiken och ridöfningar åstadkomma! Nå väl, uti denna gulmålade kista, eller diligens, finnas alla nyssnämde helsomedel förenade. Mea äfven uti moraliskt hänseende har denna befraktoingsinrättning många välgörande egenskaper. Så till. ex. lär den menniskan att försaka och att uppöfva tålamodet till en pyramidalisk höjd. Om en viss fra blef sjösjuk när hon såg en matros, så torde mången vara på god väg att få liggsår, när han tänker på åtskilliga af de nattläger, hvarmed man hugnas på resan emellan Stockhol:n och Helsingborg. Och maten sedan! — På en af stationerna hade till och med värdens djerfva fantasi skapat ea frukost af salta laxrullar, simmande i varm mjölk och lekande sista paret ut med några hårdkokta ägg .... och, huru det smakade! — Se, det är egentligen denna fullkomliga grad af likgiltighet å diligensbolagets sida för de resandes mage och beqvämlighet, som jag uti en så hög grad beundrar, och hvarigenom det endast förmådde uppsvinga sig till ett lika så för kroppen som för själen gewomgripande pröfningsmedel. — Och färdens snabbhet sedan... -. blott 7 dsgar för att komma från Stockholm till Helsingborg! Den berömde norske fotgängaren Mensens Ernst skulle knappast på kortare tid kunnat tillryggalägga vägen. När jag anlände till Helsingör, förspordes åtskilliga klagovisor öfver den ruin, som troligen förestår staden i följd af sundska tullens upphörande och fördelen af fartygers anlöpande. — Kan icke möjligtvis denna sak gifva anledning till början af Danmarks omgestaltning? — För att så vidt sig göra låter rädda Helsingir från undergång, skall hamnen utvidgas, ett större varf auläggas och jernbanan till Köpenhamn skyndsamligen byggas. Ämnar man i Sverge åse dessa företag med korslagda armar? Eller har man glömt att alla de ressurser, som nu förmedelst konstens tillhje:p måste angripas för att göra af Helsingör en vigtig punkt vid sundet, till öfverfisd blefvo Landskrona af naturen gifna? Ädla skuggor, vördade fäder, stigen upp ur edra grifter och rusken om med nutidens gubbar, på det att de icke måtte försofva detta betydelsefulla tillfälle. Besinnen hvilka mäktiga fördelar Landskronas ståtliga hamn erbjuder för anläggandet af ett skeppsvarf med ty åtföljande mekaniska verkstad. Icke alltid kunna affärsspekulationer gå hand i hand med humaniteten, men här erbjudes eder ett dylikt tillfälle. Att företaget utfaller i pekuniärt hänseende till fullkomlig belåtenhet samt till tusende arbetares och sjöfarandes nytta och gagn, synes mig mer än sannolikt. Rörande skandinavismen ha på senare tider en mängd företeelser af högst besynnerlig beskaffenhet uppstått, och hvilka synas tämmeligen vidt utgrenade. Hvar och en täcktes om denna fråga och herr von Scheeles famösa not tänka hvad han behagar, dock enligt de ganska goda underrättelser jag varit i tillfalle inhämta, har ministern endast affyrat signalskottet, men krutet till laddningen kommer från annat håll... Hvarifrån, är ju lätt att gissa? På den närmare utvecklingen af detta politiska skådespel — kanske ordet maskerad vore riktigare — torde vi icke behöfva vänta så särdeles länge. Uti Hamburg var opinionen gynsam för ett svenskt statslåns upptagande till jernvägsanläggningar. Det holossala företaget att bygga en massiv bro 5fver Rhenfloden, från Deutz till Köln, skrider med säkra steg framåt, och redan synes den sista grundpelaren öfver vattenytan: Vid senaste illumination i staden Braunschweig, hertigen till ära, stod följande erdagranna inskription ver en klädeshandel att läsa: Das Haus der Welfen soll gränen und blöhn! Hier ist ein grosses Tuchmagazin. Durchlauchtigster Herzog, belohne die Trev, Reiss alle Tag ein paar Hosen entzwei! Påskdagen var musik hos Lisz!, vid hvilket tillfälle ag åter hade nöjet att höra denne utomordentligt ;enialiske pianist spela. Han är dock — när endast len bättre och ädlare känslan leder honom — en alang af så egendomlig beskaffenhet, ait man både lömmer iostrumentets brister och alla de prestatiover, som andra artister åt detta håll förmått åstadcomma — Chopin likväl derifrån undantagen. M Ps. B. pa