Aftonbladet – 21 april 1857, sida 2

stade vederbörande, måst utropa: uu Vas voulu ! Det har varit starkt fråga om att konunger skulle företaga en resa till Italien, för ait de; ssammanträffa med enkekejsarinnan af Ryss land. Men planen har blifvit uppskjuten, el ler alldeles uppgifven, vida mindre för der holsteinska sakens skull, än för ofvannämde emöt af herrehusets junkrar. Man hoppade: tt konungens personliga inflytande skulle kunna afvända stormen. Partiernas ledare blefvo inbjudna till hofvet, till den kongl. taffeln, och man fistade deras uppmärksarhet på styrelsens förlägenhet, i händelse herrehuset afsloge saltskatten, den vigtigaste a: alla, som blifvit af regeringen föreslagna. De: ser likväl icke ut som om desaa föreställningar skulle hittills haft åsyftad verkan. Saltskatten torde sannolikt falla, samt derigenom repregentantkammoeren ställas i skuggan, genom det stora intryck dess votum gjort på d: lägre klasserna, hvilka icke inse herrarnes til) en del feodala skäl för deras afslag. Härvid bör jag likväl tillägga, att jag endast skildrar sakens närvarande ståndpunkt, och att jag icke kan gå i borgen för, att ej det inflytande, som kommer att göras gällande, möjligen kan medföra en förändrad sinnesstämning i det yttersta ögonblicket. För närvarande ser det dock icke så ut. Herrehusets ställning har uti ifrågavarande all gifvit det frisinnade partiet ew oförväntadt handtag. Men under en annan, mera frisinnad regering skulle betänkliga hinder uppställas af detsamma mot den konstitutionella utvecklingen i Preussen. I fråga om utrikespolitiken bar ingenting märkligt passerat under påskferierna, med undantag af hvad gom rör den danska frågan, till hvilken jag längre ned återkommer med några ord. Anmärkas bör blott den framgång som förslaget om Donaufurstendömenes förening röner. Det torde icke vara er obekant, att denna id ingalunda är populär hos oss i Tyskland. Maa ser uti densamma en rysk ivtrig, bvars syfie är Turkiets försvagande, Hvad Ryssland icke kunnat vinn: genom orientaliska kriget, nemligen furstendömenas faktiska lösryckande från Porten, vill det nu fredligt och utan kostnad genoririfva, under den skenbara garantien af Eu ropas stormakter, hvilka icke alitid skola slura sg tillsammans, såsom nu varit fallet. De är ett förnyande sf samma operation, som åren 1828—1829 utfördes med Grekland, denn: beklagansvärda stat, som hvarken kan lefva iler dö och långt före detta nedsjunkit ti tt ryskt faktori. För furstendömenas förening strider Brisseltidningen Le Nord och åberopar den rumäniska nationens önskan, hvilken fras i des: mun mera liknar en grimas. Men folket i furstendömena föres i ledband af bojarerna. hvilka uti ett nytt hof skåda ett vidsträckt fält för tillfredsstöllsandet af sina passioner och sin vinningslystuad. Så betraktas saken afklädd de vackra fraserna, i Tyeklands sjelfständiga kretsar, hvaremot rege:1wgen här, såsom i alla andra fall, band i band mec Ryssland och gynnar föreningen så mycket som står i dess makt. Att föreningen nu har någon utsigt stt lyckas kan icke nekas, fastör Turkiets medgifvande tarfvar bekräftelse (Och sku!le icke det:a Portens medgifvande, med förbehåll af dess öfverhöghets fortfarande samt uppbärande af en tribut, piofetera ett ganska vanskligt oberoende för den nya staten?), och man knappast kan tro på Eng:ands förändrade åsigt, hvilken, i fall den bekräftas af händelserna, skall gifva lord Pal mertstons motståndare ett nytt och kraftigt argument åt beskyllningen för en ryssvänhg politik. Vi få dock afvakta hvad nationel förbländning, politisk likgiltighet och rysk bakslughet komma att uträtta med Donaufurstendömenas; den tyska liberalismen skall hafva den trösten, att densamma icke, såsom fallet var vid Greklands så kallade emancipasion, låter dupera sig, och den ryska diplomatien icke såsom då få skäl att i hemlighet le åt de tyska filhellenerna, Den europeiska oppositionen har lirt något genom offentliggörandet af en mängd till större delen u: Warschsus arkiver under polska revolutionen hämtade handlingar och andra dylika upplysningar. Med hvilken humor Alexander von Humboldt behandlat några under hans sjukdom honom tillsända svårmodiga bref och tillbud, berättade jag i mitt sista bref. N:gon styfhet i benen besvärar honom alltsedan hans sista sjukdom. I Berlins sällskapskretsar cirkulerar en legend, som jag för dess poetiska ball och emedan den, så vidt jag vet, icke blifvit omnänmd i tidningarne, vill meddela er. Sagan förtäljer, att Döden instälde sig hos Humbeldt och fann honom, enligt hans vana. sysselsatt att med papperet lagåt på knäna skrifva sneda rader. Mannen med lian påminde ho nom, att tiden var inne. Humboldt svarade, att han behöfde ännu några månader för att fuliborda sin Kosmos. Välan, sade dödsengeln, jag will då bevilja detta anstånd. Men då jag eldrig får visa mig förgäfves skall min lia vidröra dina fötter i stället för ditt hufvud. Så skedde också, och den åld:ige lärdes fötter bl. fvo i samma ögonblick Jar a... Alexander von Humboldt, kring hvilken redan under hans lifstid, liksom händelsen var med Mozart, myterna gamla sig, såg 1769, Napoleons och Chateaubriands föde!seår, dagsljuset, och är således nu 88 år gammal. Måtte tans vackrs, harmoniskt formade hufvud ännu länge förskonas af dödens Ha! Den dansktyska komedien är ännu icke 3) En komedi är det, emedan det icke är n den allmänna meningens fordringar kningar, om hvilka jag nu icke vill i in!åta mig, utan om regeringarnes fördolda politik. Knapt hade telegrafen förkunnat den danska ministerkrisen och lemnat utsigt till en till hälften r:aktionär förvoalt