Aftonbladet – 20 april 1857, sida 6

PUMPEN. Ode. (Iasändt.) Fläkt af din ande, sångens helige fader! Gif mig i dag, att rätt jag måtte få tolka Gödande tack i några bjertliga rader Från dem, som vatten snart ur stenpump få kolka. Sökte man än från söder till nerd, från zonem, Stekt af glöd, till isomkransade polen, Maken fianes dock ej till den: kommissionen; Som i Stockholm sitter på herrskarestelen. Hvarifrån kom den? Fråga de höga gudar! Hvarthän går den? Fråga de verk den skapat! Ofta dess män sig klädt i konstdomarskrudar Och gjort storverk, hvaröfver mängden gapat! Klättra omkring uppå våra större gator, Liktornsskapande fält med djup och höjder, Der de sysslande menniskor liksom skator Hoppa grinande kring till flit och fröjder! Der de rasslande vagnar lustigt åka Öfver ättestupor, med bräckta fjädrar, Liksom. ville man utan skoning rådbråka Gamle syndarn, som man är ute och vädrar! Der från räpnstenen stiga ångor ljufva, Ja så ljufva, att hvar menska behöfver Sommartiden få sig en evig spufva Om hon blott vill göra visit midt öfver! Gå till Skeppsbron och se hur gamla vågen Räcker lång näsa åt Tessinska borgen; Står der så lumpen, och likväl stolt i bågen, Doftar sill krig gatorna och kring torgen! Gå till Träsket och se — fy för hin håle! Jag vet knappast om jag vill tala omet — Barnen vexa upp vid en gammal påle; Der så mycket ficks som ej var välkommet ! Ett blott felades! Brunkebergska pumpen Blef, som annan ved, dock rutten omsider! Och hvar menska tackade glädtigt slumpen, Som oss tillfalle gaf till bättre tider I Brunkebergstorg, det bäst bebygda bland torgen Mister snart sin smutsiga åkarskara, Mister brunnen! Hurra! Nu bort med sorgen, Låt oss lastiga, låt oss förtjusta vara! Så skrek bela staden. Hvarenda jungfru, Som måst hämta vatten i kopparflaska, Kände sig lyeklig och glad som mist en ung fru Vid att slippa stå midt på torget och slaska. Det var nog för drätselmännernas öra, Lika döft för bönerna som för hoten, Att en sådan önskan af staden höra, För att genåst bandla — direkt emoten! Stortorgsbrunnen, som inte öppnat truten Uppå många år för att vatten skänka, Blef så genast ifrån sin plats nedbruten Och skall upp på Brunkebergstorg kantänka! Snilleblixt ! Ide utaf gudar tagen, Rococco-symbol i den höga norden! Plastiska tanke! O stig med kraft i dagen: Åsnorras slägte dör inte ut på jorden. Vittna du skall för ännu ofödda slägten Om dens ancas barn som en gång dig reste, S:å och skyldra grå uti morgonväkten Och se menskorna skåda dig an, långnäste! Och så länge ännu din pumpstång gräller I din stenhuf, glöms ej det slag du gaf oss, Glömmeas ej de svil!rika männen heller, Som vilja göra prompt abderiter af oss! Jacobs skorsten! O! Brunkeberg;ka pumpen Har dig ryckt från strälsnde dumhetstronen, Du är ned från din höjd objelpligt dumpen; Och den intas genast af — kommissionen! Och så länge Mälarens drottning finnes Och ett råmande höjs i Sveas dalar, Kommissionen — med permission man minnes, Och dess lof pigkransade pumpen qvslart — Te! — Tsln — EEE än TREAN YES ARG ADEPT ÅN ToCKHOLBK, Aftonbladets Tryckers, Siora Nygalar AV 21.