vårtiden år 1856 icke särdeles hoppgifvande, dels sar det icke skäl att utan synnerligt behof göra väsentlig förändring af de bestämda lånevilkoren under tt år, då rikets ständer skulle sammanträda och unde närmare taga saken i öfvervägande. j Hvilken olycka har nu händt genom ett försök till ån, som icke hade full framgång? Jo, säger! man, :ondsysten ets införande har icke egt rum. Men skulle dä enligt reglementet för riksgäldskohtorei tatslån upptagas, utan allt afseende på bebofvei ieraf? Nej. Hvilken utbetalning för jernvägsanläggaingar eller andra af ständerna anvisade föremål har nteblifvit? Hafva icke fullmäktige, utan synnerlig: oekymmer, förmått besörja hvar och en punktligt? De hafva således efter talarens förmenande fuligjor: sina många uppdrag. Att statslånet till stor dei misslyckades, lägger: man gersa nu fullmäktige ti!l last, emedan man dock vill skjuta skulden på någon och emedan hvar och en efteråt alltid är klok, och san oförhindrad säga, att saken hade aflapit annörunda, om den hade behandlats annorlunda. Vid er riksdag af motsatt färg med den innevarande skulle detta missöde hafva varit en stor lycka, aildenstund olotta försöket med statslån skulle, såsom gjördt i aträngdt mål, hafva blifvit förklaradt för brottsligt. HAvad som nu har händt, bör kunna blifva lärorik: ör statsuiskottet och de högloflige ständerna och ullmäktige kommo, huru vindarne vid denna riksdag in kunde blåsa igenom representationen, i skydd för insvar, icke så myeket tiil följd af sina beslut och sitt låneförsök, som fast mera genom dess misslyckende, eller såsom man ock säger, par la force des choses. (Sedan under den derpå följande diskussionen åtskilliga anmärkningar emot fullmäktiges förfarandt difvit framstälda af åtskilliga talare, bland hvilka professor Carlson och riksarkivarien Nordström, samt prostarne Tellbom, Holmberg och Almqvist. anförde komminister Beckman ytterligare :) Att de: tvenne, till utseendet särdeles menlösa, punkterna i utskottets utlåtande s. 27, rörande anledningen till statslånets ringa framgång, icke: voro så afsigtslösa, utan åsyftade att uti lena ord uttala en fördömelse öfver fullmäktiges uti riksgäldskontoset behandling af ärendet, det visar den storm, hvil ken talaren har haft olyckan eller lyckan att upp väcka. Hvarje storm är oregelbunden och nyckfull: så ock de värde talarnes sätt att bedöma låneföretaget; deras anföranden sakna sammanhang och följd riktighet, samt, hvad värre är, stå i strid med verkiga förbållanden. De värde talarne hafva ieke kunsat döma rätt, med sammanhang, sansning och bilt!ighet, emedan de icke hafva velat det. Jag miss -og mig således icke, då jag ansåg att uti högloflige ssatsutskottets utlåtande glödde eld under askan, emeian röken förrådde den; och hr prosten Tellbom mi använda sin förmåga huru som helst att hugsvala fullmäktige i riksgäldskontoret med statsutskotiets grannlagenhet och dess artigbet att tillstyrka decharge, likväl icke fu!l, såsom det yttrades, samt att tillvita talaren orätt uppfattning af ett grannlaga utt!ryck m, m., så vederlägges han af de ifrige kämpar, som stå på hans sida; här var verkligen en gnista, som förrådde en stor eld, hvilken nu har brutit ut. Uti den framkallade stormen råder dock der enhet, att den har störtat fram ifrån en och samma molnfläck på affärsverldens himmel, nemligen: den iörvirriog, som på den svenska penningemarknaden skall bafva blifvit anstiftad af fullmäk-ige i riksgäldssontoret genom uppsägning af belånade eller inköpte räntebärande obligåtioner. Hinc ille lacrime! Trenne af de värde talarne bafva allt för mycket för: ådt den nnersta tanken. Om fullmäktige bade gjort; lån. säga de, så hade icke denna uppsägning behöft eg rum. Svaret har talaren uti sitt förra anförande lernåt. Om fullmäktige hade lånat upp två millioner rdr bko och derför uppköpt räntebärande papper, så hade de pu haft fem i stället för tre millioner ati uppsäga; och skulle icke ropet och förbittringen öfver uppsägningen hafva blifvit desto större? Eller skol: icke fullmäktige bålla ella disponibla medel tillhands åt ständerna för de svindlande jernvägsflanerna? Voro icke mera än tre millioner i förskott ifrån kongl. statskontoret lemnade under sådant vilkor? Eller om de vpplånade miilionerna hade utan ränta stått på-deposi:ionsräkningen i banken, hade man väl då -aknat skäl att klaga öfver misgbushållning ogh öfver den genom miöskad sedelstoek ökade allmänna pennirgebristen? Man synes våra så i farten med kla gomål öfver fullmäktiges förvaltning, att man icke et riogaste besinnar, hvart hugskotten leda. En talare har verkligen utsagt dessa ifrån bans men särdeles: oväntade osammanbängande ord, ati man stulle för de upplånade medlen hafva uppköpt räntebärande obligationer, och derjemte att åtgärden Hl indrifvahde af fordringarne var våldsam. Skulle 1å de af riksgäldskontoret upplånade och åter utlånade medlen icke indrifvas, då de erfordrades? Han har äfven baft den godheten att undervisa fullmäktige, Huru de hade b.rt läsa emellan raderna uti reglementet. Detsamma är dock en grundlag för fulimäktige uti kontoret, och måste bokstafliger tillämpas: relaren har dock redan opplyst, :tt fullmäktige hafva läst på flere ställen än uti reglementet: annars bade låneförsöket icke egt rum: Äfven en annan talare ser uti framgången af stats: låget en utväg att hafva kunnat undvika utlånade medels indrifoing. När ban närmare besinnar !sig, så säger han sannolikt icke så. Både han och ide; nyss orförmälde värde ledamoten af det högloflig: siatsutskottet torde redan känna, om vid denna riksdag några, och sannolikt icke obetydliga medel komma att snart nog anvisas för statens jernvägar. Ibland många tillvitelser, som af samma talare göras emo: ullmäktige, besvarar jag blott en och annnn. Full mäktige skola icke med full klarhet hafva uppfattat fondsystemet. Något klarare hafva de dock uppfattat det, in det framlägges i reglementet; annars hade icke försöket till lån blifvit gjordt. Såsom bevis i detta afseeendekan åberopas det förhållande, att fullmäkige endast såsom förskjutne medel eller försträcking låtit bokföra de summor, som af kontorets egna illgångar utgifvits för jernvägsanläggnivgar, öfveremnande åt rikets ständer att förordna om deras fskrifvande eller ersättning genom lån: Man skal cke uti riksgäldskontoret hafvä gjort ett öfverslag: aj illgångar och behof: Jag kan försäkra, att sådan: fverslag flere gånger har blifvit gjordt; och att fallnäktige alltid voro väl underrättade om kontorets tällning. Beslutet att låna, säges vidare, fullföljdes cke med energi. Så vidt energien skulle visa sig ti medgifvande af allt förmånligare vilkor för lånifvarne, så har anmärkaren rätt; annars borde ieke je många af fullmäktige vidtagne och försökte utdgar för befordrande af lånets framgång vara obeanta för den, som har bebagat genomögna åtmintone förevsrande ntlåtande. Man vill äfven antyda, tt fullmäktige funnit sin räddning emot penningeörlägenhet uti oväntadt tillskott af statens medel. Till ågon del är det sanning, att betydliga opåräknade illgångar hafva gjort statslånets upptagande mindre ringande, emedan de voro disponibla medel; men anars finnas, oaktadt bestridandet af alla erforderlig: tbetalningar, de under senaste halfår ingångne opåäknade millionerna alldeles orörde och till ständeras förfogande. Fr riksarkivarien Nordström beklagar, att frågar m låneförsöken har blifvit väckt. Hvar och en har tt tycke och sin smak. Samme värde talare synes ke kunna lida det ringaste deraf, att en skugga vilar öfver fullmäktiges försök med statslånet, emean han är trygg bakom sina reservationer, hvilka ock kommo långt efter de afgörande ögonblicken ch inneböllo yrkanden, som, derest de fått framgång, nnvolikt. icke skulle synnerligen hafva smakat de öglofliga ständerna. Ännu mindre lider hr riksrkivarien af denna strid. Han vill attskuggan öfver ontorets förvaltning skulle hafva blifvit oan:astad; aren dereimot anser den icke hafva bort lemnas NGA oc RN