beroende af banornas antal, och kan det svårligen undvikas att å den gemensamma bapgården hafva två telegrafbyråer, nemligen en för den vestra och en för den norra linien. I alla fall blifva de besparingar, som i någ.t af dessa hänseenden kunna vinnas, aldrig af den betydenhet, att de kunna få anses såsom giltiga skäl för spläggandet af den dyrbara banken över Mälaren. Hvad åter beträffar den statsekonomiska, förlust, som öfverste Ericson anser skola uppstå deraf, at hundradetals hästoch karldagsverken måste daglisen användas för transporter emellan de båda stationerna, så har insändaren i det föregående tydligen visat, att någoa farhåga i detta afseende icke rimligtvis bör kunna uppstå. Sedan insändaren i det föregående sökt framställa buru han anser förbindelsen emellan de till. hufvudstaden anslutande stambanorna borde ordnas och ställas, och sedan äfven blifvit visadt, att mängden af gods och passagerare, som komme att forslas emellan provinserna söder och norr om Mälaren genom Stockholm, sannolikt blifver ganska obetydlig, så vidt man får antaga att Stockholm fortfarande blifver den vigtigaste exportoch importort på mellersta Sverges östra kust, samt att all trafik följer den kortaste och lättaste vägen, vill insändaren antaga, att den kostsamma sammanbindningsbanan öfver Mälaren icke blifver af rikets ständer bifallen, och på grund deraf söka utröna, hvarest bangårdarne borde förläggas för att trafiken i allmänhet samt förbindelsen dem emellan skulle blifva på bästa sätt tillgodosedd. Då öfverste Ericson fästat så synnerligt afseende dervid, att de söder och norr ifrån till hufvudstaden ankommande banorna sammanbindas, och en sådan sammanbindningsbana icke lämpligen kunde tillvägabringas annat än öfver Malaren, så faller det sig ganska naturligt, att han föreslagit bangårdens förläggande utmed stranden af denna sjö, Hufvudstadens intress-n såsom en betydande transitoort ha således framstått för honom vida öfvervägande dem såsom stapelstad. Men om man frigör sig från den inskränkning vid valet af plats, som en sammanbindningsbana ovilkorligen måste utöfva, och endast låter hufyudstadens naturliga och verkliga intressen få inverka på valet så skall det säkerligen icke för norra bangården falla på Klara sjö. Att Siockholms bangårdar böra stå i förbindelse med Saltsjös, synes insändaren vara af den aldra största vigt, såväl för köpmannen och industriiåkaren, som för den enskilte koasuwenten. Endast härigenom kunna varor, som från utlåndet sjövägen inkomma, med lätthet och för ringa kostnad transporteras direkt från fartygen eller de utmed hamnen liggande magasinerna, till bangården, äfvensom det gods, som anländt från det inre af landet för att afgå till utrikes ort, utan omlastning föras från bangården till stora segelleden. Lägges bangården, enligt öfverste Ericsons förslag, vid Klara sjö och sammanbindniogsbanan öfver Mälaren icke kommer till utförande, så uppnås icke detta vigtiga ändamål. Men äfven om sammanbindningsbanan blefve beslutad och lyckligen utförd, så kunde endast på ett högst ofullständigt sätt förbindelsen emellan bangården och saltsjön vinnas genom hästbanor utmed den trånga kajen vid Kornhsmn. Hvilka kostnader och mångfaldiga olägenheter skulle icke alltså uppstå genom bangårdens aflägsnande från saltsjön! Insändaren vill knapt tro på möjligheten af bifall till öf.verste Ericsons förslag till plats för norra bangården. Han vill det så mycket mindre som den af jernvägskomiten föreslagna lokalen vid Humlegården på ett ganska fullkomligt sätt uppfyller allt hvad hufvudstadens intressen kunna. kräfva. . Som likväl flera torde finnas, som ieke dela insändarens åsigt härutinnan, så skall han söka att punktvis framlägga de skäl, hvarpå han stöder sitt omdöme i denna för hufvudstaden så maktpåliggande. fråga. . De vigtigaste äro följande, nemligen; 1:o att bangården blifver i grannskapet af saltsjön och att ett spår med lätthet och ringa kostnad kan ledas till Nybrohamnen; hvarigenom en direkt och beqväm förbindelse med den större skeppsfarten vinnes; 2:0 att stränderna af Ladugårdslandsviken i en icke långt aflägsen framtid blifva Stockholms skeppsbro, emedan den nuvarande, af brist på utrymme till varors uppläggande och magasiners byggande, är allt för trång och obeqväm; 3:0 att genom den mängd af gator, som i alla riktningar komma att utgå från stationen, det blefve ganska lätt att vid en tilltagande trafik förekomma all trängsel och deraf uppkommande olägenheter. Huru olika vore icke förhållandet, om stationen låge vid Tegelbacken, instängd emellan Mälaren, vattenkommunikationen till Karlberg, gasverket och de väl och dyrbart bebygda qvärteren öster om Mvcisters gränd. I sådant fall mäste ju allt, både passagerare och gods, som skall till stationen eller från densämma, in och ut på dess östra sida, till hvilken dessutom endast fyra med hvarandra parallela gator leda och af hvilka två äro, om icke de enda, dock mesi använda i och för förbindelsen med Kungsholmen; 4:0 att stationen komme att ligga uti den trakt af staden, som sannolikt blifver dess vackraste och bäst bebygda. Den mängd af öppna platser och angenäma promenader, som dels redan finnas och dels skulle komma att bildas i grannskapet af bangården, samt det betydliga antalet af större och mindre tömter, som äro att bebygga, kan icke anvat än göra lenna trakt till en af hufvudstadens angenämaste och prydligaste. Humlegården; som komme att ligga bredvid bangården. skulle säkerligen blifva mycket förskönad och försedd med kafeer och restaurationer samt utgöra en behaglig tillflyktsort för alla dem, som väntade på en ankommande trävg eller afbidade ett visst klockslag för att lemna staden. Till stor fördel för den trafikerande altmänheten skulle äfven i grannskapet af bangården en mängd af höteller blifva appbygda och, emedan.ge kunde nybyggas, blifva inredda med all den beqvämlighet man 1 utlandet är van att finna; 9:0 att detia läge bättre motsvarar de fordringar, som i militäriskt afseende oundgängeligen böra uppfyllas af-en bangård, hvilken är belägen uti en ort som innesiuter en, synnerligast i afseende på sartilerivapnet, betydlig garnison: och dessutom så dyrvara förråd af beklädnadsoch utredningssamt gevärspersedlar, som Stoekholm. Ingen vet hvad den sommande. stunden: bär:i:sitt sköte, och styrelsen be stämmer deröfver lika litet som den enskilte; derföre illhör det en klok omtanke att så ställa och ordna ut, attman icke öfverraskas af kändelserna; att man cke. missräknar sig på de medel, som äro -afsedda 11 landets försvar. -Iosändaren vill icke ingå i nå;on undersökning öfver lämpligheten att hafvå en sränsort sådan som Stockholm till en vigtigförrådsrt; men då förhållandet nu är sådant och sannolikt ut. framgent blifver det, så måste -man tillse, att lessa dyrbara förråd kunna skyddas, antingen genom ammandragandet: af en större: truppstyrka eller ock lerigenom att de skyndsamligen kunna bortföras från mfendstaden, För att kunna lyckas härutinnan forIras. ibland annat, ätt tillräckligt utryrame finnes, åvälvid sjelfva bangården som ock i dess grannskap. Dm detta: icke är händelsen, så skall säkerligen större ller mindre tidsförlust uppkomma och möjligen deraf le :känbaraste förluster; Den som varit i tillfälle utt ge hvilken ordning, hvilket utrymme och hvilka örsigtighetsmått det fordras för att embarkera eller lebarkera trupper och krigsmateriel, synnerligast ryteri och artilleri, samt den detta senare vapnet ätöljande materiel, kan icke annat än med en viss ingslan se förslaget om en trång och på trenne silor nästan fullkomligt instängd bangård vid Klara jö. I Frankrike, detta i militäriskt afseende prakiska land, fästes stort afseende derpå,att bangårdar 3 TTR ln nn STR SKR ms åh KA ÄT RR RT sr RR RT ER ee I TE RE TTR va