torg belägna fasta egendom till kabinettskammarherren Th. af Wirsån coch majoren grefve A. E Wirsån för en summa af 290,000 rdr rmt. — Ridderskapet och adeln har i dag upptagit hela förmiddagen med val till ståndets edamöter i de statsrevisioner, som skola ega rum dels innevarande är, dels 1858 och 1859. Vid dessa val bar det till mångas förvåning inträffat, att vid de två första valen den emo? junkrarge uppgjorda lista segrat med högst betynlig. majoritet, eller vid första tilifället med 70 röster emot 35 och vid det senare med 101 röster emot 44. Den hufvudsakliga skiljaktigheten bestod deri, att den segrande listan icke upptog några förtroendeembetsmän, då deremot junkrarne på den ena af sina listor föreslagit en regementschef (öfversten grefve von Schwerin), och på den andra :n landshöfding (friherre K. Skjöldebrand) till o-dförande. Detta lärer man förmodligen yck! hafva varit. att allt för öppet gå hofveis ärenden, på samma gång som man dock lt emellanåt vill låtsa litet opposition. Af ienna anledning fingo ock motkandidaterna öiverhand, nemligen f. d. öfverståthällaren fiberre Sprengtporien för 1837 och friherre W.;F, Tersmeden för 1858 års revisioner. Vid den; tredje voteringen till 1859 års revision var segern ännu mera betydelsefull, då junkrarnes egen chef, n. v. landtmarskalken landshöfdingen grefve Henning Hamilton måste med 54 röster mot 93 vika såsom. ordfö rande. för grefve Fritz Piper. Som man fianer at den under riksdagswfåelningen meddelade förteckningea å de valde revisorerna, hade listorna af anti-junkerpartiet blifvit uppgjorda med mycken varsamret; man bade der lemnat plats åt personer ? ganeka olika meningsskiftningar i poiitiskt bänseende, och endast gjort till regel att utes:änga innehafvare af förtroendeembeten. Dermot -befunnos, som sagdt är, i spetsen på det andra, det vanligen på riddarhuset maktegande partiets listor, en regementschef och tvenne !andshöfdingar, ehuru dessa slags embetsmön väl minst af alla synas egnade att utöfva revisorsbefsttningen, så framt denna skall anses böra vara gifven på fullt allvar. Ehuru denna framgång i sig sjelf möjligen icke är af nå30n afgörande vigt för andra frågor, är den iock icke utan värde, såsom ett litet glädjande; bevis på att kotterianda och byråkratika inflytelser åtminstone icke altid TYCKA beherrska ridderskapets och adelns majoritet. — Allt bättre och bättre! Man har stundom, haft tillfälle att erfara, att svenska embetsmän i sin egenskap af myndigheter alldeles ha tyckts glömma bort, att de icke befinna sig i Ryssland, utan äro ett konstitutionelt samhälles tjenare, och såsom sådana i utöfningen af sin tjenst beroende af lagar och författningar och framför allt af grundlagen; men sällan torde man ha sett ett så hufvudlöst beteende, som det veder börande, visat i fråga om det förslag till bortgifvande af en majorstjenst vid Svea artilleriregemente, hvaraf vi under de 14 senaste dagarne förgäfves sökt erhålla del. Afsigten att denna sak skulle hinna afgöras, innan gpubliciteten finge del af nämde förslag, skiner alltför tydligt igenom de trakasserier, för hvilka vi i detta hänseende varit utsatta och hvilka vi i går omnämt. Sedan vi i går erhållit det svar af expeditionschefen i kommandoexpeditionen, att memorialet först i går till expeditionen inkommit, vände vi oss i dag på förmiddagen till generalfälttygmästareexpeditionen med en skrifvelse af följande innehåll. Sedan kongl. landtförsvarsdepartementets expeditioner förvägrat undertecknad att få del af det memorial, som från herr generalfälttygmästaren blifvit afgifvet med förslag till succession efter till öfverst löjtnant vid Svea artilleriregemente utnämde majoren friherrre VAlbedyhll, får undertecknad vördsammast anhålla att från generalfälttygmästareexpeditionen få meddela handlingarne rörande denna sak, det vill säga: att enligt grundlagens tydliga föreskrift genast och ofördröjligen få antingen på stället sjelf låta utskrifva eller mot lösen erhålla dels afskrift af ofvannämde memorial, dels utdrag af expeditionens diarium för den 2 sistlidne April. Sedan från expeditionen förfrågning härom affärdats till brt. f. generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet, erhölls det besked, att vi väl kunde erhålla utdrag af diariet, men deremot icke lösa den begärda afskriften af det i expeditionens arkiv förvarade konceptet till det oftanämda förslagsmemorialet. Herr expeditionshafvanden, som i detta fali ansett sig böra göra en förfrågan hos attilleriets chef, och denre senare som ansett sig kunna vägra vår begäran, tyckas icke vara särdeles hemmastadda i tryckfrihetsförordningen, och det torde derföre bli vår skyldighet att genom laga beifran hos dem inskärpa stadgandena i 2 4 mom. i nämde förordning, som bestämmer ansvar för hvarje publik tjensteman, som vägrar eller obehörigen fördröjer utlemnandet af någon offentlig handling, och -påbjuder, att i alla arkiv, hvar och en fri tillgång lemnas att få på stället afskrifva eller afskrifva låta, eller, om dervidbetydande hinder vore, i bevittnad afskrift, emot vederbörlig lösen, utbekomma alla slags handlingar i hvad ämne som helst; Det anhållna diariiutdraget med tillhöratde qvitto från kommandoexpeditionen har föl-Å jande lydelse: Utdrag ur generalfälttygmästoreexpeditionens diarium för 1857. H April, den 2, n:r 111 iogick till konungen förslag I för G. Bildt till major efter befordrsde d Albedyhll och till successionen efter aflidne grefve Gyldenstolpe. . Afskrift. : Från generalfälttygmästareexpeditioneh ett bref ör 111 till landtförsvarsdepartementets kommando-! expedition afsändes. den 2 April 1857 af. H..E. von Normann, qvitteradt Hamilton. 1