Aftonbladet – 18 april 1857, sida 2

eljest en hederlig och aktad man, dristat sig att anmärka något derom. Förstpå sin dödssäng, då han plågades af samvetsqvalhäröfver, yppade han hu:usom han sett genom fingrarne med geheimerådet baron von Haartmans lilla industri. Kanske det emellertid är ovänskepen m.llan Kothen och Haaitman, som den förra har att tacka för sin tjenstledighet; ty, såsom det synes, är det grefve Berg och baron Haartman, den senare på sätt och vis genom den förre, som för närvarande flyta öfverst i det bryn, som belyses af nådenes solsken. Åtminstone tyckes det som om baron Haartmans öfvermod och käcka förtröstan på sin persons och sina intressevs oomkullrunklighet nu nått sin kulminationspunkt. Han skall en gång vafva beklagat sig sålunda: Ja, konung Oscar han ör ung och kan regera länge än; men bvad hinner jag numera, som är så gammal. General Munck, universitetets vice kansler, samt professor Cygnus hsfva äfven varit resta till ;vår hufvudstad, såsom baron Haartman kallar Petersburg, för att för majestäte: framlägga förslag till åtskilliga förändringar i universitetets statuter. De ha, i motsats til! grefve Berg, återvändt med blandade känslor. Deras underdåniga förslag om sammanslående af fysisk-matematiska och historisk-filologiska fakulteterna, samt, i sammanhang härmed, återupplifvande af universitetets rätt att kreera filosofie magistrar, har i nåder blifvit afslagen. Kejsar Alexander II tyckes lika litet sozm hans fader i lifstiden vilja höra nämnas ordet filosofi. Men hvarföre skall man i det Lilla Finland få acklimatisera detta ord, då det i hela det stora Ryssland är alldeles bannlyst? Sålunda skall allt i vårt land nivelleras i jemnhöjd med hvad det är i det heliga Ryssland. Flera andra föreslagna tidsenliga förändringar skola ifven ha blifvit afslagna. Af hvad som blifvit bifallet känner jag tills vidare blott inrättandet af 2:ne nya professioner i medicinska och en i juridiska fakulteten, vidare rättigheten för universitetetet att inkalla skickliga landsmän till ordinarie professorer, utan afseende på aflagda lärdomsprof, samt att alla professorer hafva erhållit 300 iubel silfver i löneförhöjning. Slutligen eger jag att omtala, hvad som berättas såsom säkert, att den höga skuggrädslan funnit för godt att afböja det tilltänkta naturforskaremötet i Helsingfors, såsom varande för mycket riksfarligt. Der gingo således åter några förhoppningar upp i rök. Jag märker nu, att mitt bref blifvit längre än jag ämnade; och dock, huru mycket återstår ej ännu att vidröra, som knappast något bref kan omtala! Agricola.