Aftonbladet – 15 april 1857, sida 3

dens allmänhet. hålla vetenskapliga och litterära föredrag, Hvilka hu snart sågdt omöjl:ggöras. derigenom att lokaler icke kunns erhållas, åtminstohe ej till rimligt pris. Men stadens. styrelse tyckes icke ha kunnat fänka sig ett bötel under annan bemärkelsän af ett hus, som innebåller rum för re gande. För vanligt minniskoförstånd vill de: synas som skulle omsorgen för resandes herbergeratids i en så stor stad som Stockholm, äfvensom beredande af lokal åt enskilta speloch tidningsklubbar, lämpligast kunna oc: böra öfverlåtas åt den enskilta industrien. — Med anledning af Stockholms drätse!kommissions redan vidtberyktade brunnshusförflyttningsåtgärd, beklagar Göteborgs Han delsoch Sjöfartstidning, att ingen Anna Maria Lenngren nu finnes, som kan åt dylika bragder egna en värdig drapa och inviga deras upphofsmän åt odödligheten, — Från Öregrund skrifves den 10 dennes: Den 8 dennes kl. 6 och 50 min. f. m. hördes luften vesterut en förfärligt stark knall, som efterföljdes af ett särdeles hårdt buller i luften, liknande det, som bjulen från en ångbåt åstadkomma i stillt vatten, ehuru något ojermnt, (såsom från gamla Ellida, den tid hon vistades ofvanpå vattnet), sträckande sig från vester till öster, hvilket buller eller brusande hördes omkring ett par minuter. I samms ögonblick, som den starka knallen hördes, syntes, äfven vesterut, ett hastigt eldsken, börjande i en smal spets och vidgande sig högst betydligt emot ändan. Himlen var molnfri, solen klar, stillt och kallt, men efter denna händelse blef luften för en kort stund något disig. Este — Följande sorglustiga berättelse om en i Falköping. nyligen hållen krigsrätt läses i Skara nya Tidning: För någon tid sedan hade i trakten af Falköping ett soldattorp genom vådeld nedbrunnit, hvarvid af soldatens munderingspersedlar ett par strumpor och en halsduk bland mycket annat blifvit lågornas rof Detta ärende förekom vid häradsrätten, af hvilken orsåk känna vi ieke; men alldenstund det lärer vars i krigsstadgarne förbjudet för en soldat att hemma hos sig förvara sådana som ifrågavarande persedlar, måste i anledning dels af denna förlust, dels af sol datens sålunda begångna fel, en krigsrätt beramas. Först började ett vidlyftigt skrifveri, för att få tillhopa de na rätt, rapport m. m. till regementsbefsälhafvaren och sedan från regementsbefälhafvaren till auditören och till vederbörande att inkalla vittner och till alla öfriga i rätten deltagande, nemligen er major, två kaptener, två löjtnanter, en underlöjtsant, en underofficer såsom aktor(1!!), en d:o såsom regementsombud, slutligen till en korporal och två soldater såsom vakt (desse begge senare hade förmodligen order från skenbefälhafvaren, denne från distriktsbefälhafvaren, denne från korporalen, denne från en utderofficer, denne från vederbörande expeditionshafvande löjtnauten, denne från kompanibefälhafvaren och denne från regementsbefälhafvaren). När rätten ändtligen blifvit vederbörligen församlad, bar så illa till att ena vittnet uteblef, hvadan ärendet måste uppskjutas, och kanske nödgades man, till en del åtminstone, sjunga om samma visa för att få rätten ånyo tillhopa: den måste nemligen än en gång sammantröda och lärer då ändtligen fällt det utslaget, att soldaten skulle undergå nägra dagars arrest och ersätta det förlorade. Det vore märkligt nog, om man kunde beräkna hvad nämde: krigsrätt i sjelfva verket kostat. Till ledbing för en sådan beräkning få vi, utom hvad som redan blifvit upplyst, ytterligare meddela, att, enligt hvad som är oss sagdt, majoren hade omkring 10 mil till stället (ifall olyckan inträffat vid något Westsöta regemente tillhörigt soldattorp, så skulle hän kunnat ha kanske 2 gånger så långt, ty detta regemente ligger vidt utbredt och man får icke till rigsrätt kalla hvilken major som helst i regemenet), hvilket gör, 2 gånger fram och tillbaka, 40 nil, förmodligen med 2 hästar; underlöjtnanten hade omkring 7 mil, gör omkr. 28 mil; auditören omkr. t!, mil, gör omkr. 18. Huru långt de öfrige delagarne i rätten bo från Falköping känna vi icke, nen nog ha alla tillhopa färdats härför långt öfver 00 mil. Vidare måste man taga i betraktande att le 3 soldaterne, som gjorde vakt för rätten, icke i eller voro utan sina besvär: först måste de marchera efter sina kläder bos rotmästaren, som kanske rar långt ute åt markerna och derifrån borde hem: allas; sedan skulle de ställa sig i ordning med alla : ina tillbehör, föja geväret, färja bantloren och utusta sig med all möjlg propretetsutredning; derpå narschera till Falköping, här göra vakten och springa ) wrenden ; ändtligen marschera hem, och återställa nunderingen hos rotmästaren o. sg. v., och allt detta vå särskilta gånger. Beräknar man noga alla per: soners sysselsättning med orders utgifvande och med jelfva rätten, dertill betjenter och skjutskarlar och orefbärare och vittnesbådare 8c., så ha nog 100 versoner varit i rörelse endast och allenast för ofta,emälde strumpor och halsduk. Och ehuru alltsamnans säkerligen tillgått alldeles enligt krigsartikarnes föreskrifter, var ändock hela processen tämigen onödig, alldenstund häradsrätten kunnat göra orecist detsamma som krigsrätten, oberäknadt den : ill löjlighet gränsande omständigheten och bråket ör nästan ingenting. I ÖR FN