Aftonbladet – 15 april 1857, sida 3

— Det nyligen hitkomna Februarihäftet af Pinska Litteraturbladet innehåller bland annat en längre artikel om det blifvande jernvägssystemet.i Finland af J. V. S(nellman). Han uppträder med en skarp polemik emot den författare (geheimerådet v. Haartman ?), som i Finlands Allmännå Tidning förordat en s. k. strategisk jernvägsplan eller att jernvägarne i Finland skulle företrädesvis anläggas med afseende på militäriska ändamål, så att den hufvudlinie, som komme i fråga, blefve Åbo — Helsingfors — Petersburg. Snellman inlägger emot detta projekt, hvilket, som man minnes, -var beledsagadt med illvilliga utgjutelser emot Sverge, en kraftig protest, och yttrar bland annat följande: Finland har vidare något egendomligt äfven i sin politiska ställning. Finska folket har: ingen röst i nationernas råd. Det har också derföre ganska litet intresse vid de storas strider, såsom de stora torde hafva platt intet intresse i finska folkets vara eller icke vara. Våra på alla skatter tomma berg och våra barkkakor hafva intetinbjudande med sig. Hvad ett sådant folk helst måste önska — och hvad det på sätt och vis eger en mensklig rättighet till, är att få arbeta sig från barkkakan och med den förenad andlig nöd. Detta påstående strider icke mot erkännandet, att ett sådant folk dock är pliktigt, såsom det alltidstorde finnas villigt, att försvara sitt land, äfven om fienden må infinna sig utan allt dess tillgörande eller vållande, och att sådant icke kan ske, om icke någon del af folket bär vapen — såsom äfven ett obeväpnadt folk är eller blir ett odugligt. Men från denna värnpliktighet är ett ofantligt steg till de strategiska jernvägarne — redan derföre, att dessa äro ett fäktande mot väderqvarnar. Och då landets ringa materiela utveckling redan gör den minsta bit jernväg, anlagd för denna utvecklings fortskyndande, till en betanklig sak, så vore det väl öfverdåd att, lemnande den åsido, använda de få på framtiden anvisade millionerna till strategiska vägar, hvilkas gagn. för landet, i synnerhet i den form insändarens funderingar gjutit dem, intet menskligt skarpsinne torde kunnå utgrunda eller göra ens sannolikt. Samma insändare har vidare gjort suppositioner om framtida fientliga förhållanden, om hvilkas ömtålighet för nationalkänslsn han icke bort vänta underrättelser i tidningarne; och det är troligen icke heller. blott till hans upplysande Åbo Tidningar med så i allo sanna och lämpliga ord omnämt sagde hans suppositioner. Det finnes intet folk i verlden, ehuru beredt det än må vara att manligt bära det oundvikligd, när detta som sådant framstår, som icke helst räknar till det omöjliga nödvändigheten att vända sina vapen. mot de fanor, under hvilka det stridt öfver ett halft: årtusende, och en sådan känsla kan med skälfordra aktning — åtminstone af hvarje individ, som anser sig. tillhöra detta folk: Vi äro öfvertygade, att redan ifrågavarande vink af insändaren gjort hela hans strategiska jernvägsplan — förhatlig.,