Aftonbladet – 15 april 1857, sida 2

ner, hvilka, liksom de båda siamesarne vid bvarandra, växt fast vid sina kassakistor, blifvit eit med dem, så införlifvat sig med det döda tinget, att det för en sådan gynnare ofta varit svårt att b:stämma, antingen hans hjerta slog i bröstet eller under kassakistans konstlås. Man har till och med anmärkt, att pär en sådan mammons träl gick hädan, äfven penningarne någon gång samtidigt försvunno ur kassakistan: Man misstänkte hushillerskor, betjenter, vakhustrur. Vi deremot finna helt naturligt, att hvad penningmannen älskat högst på jorden, äfven sympatetiskt följer bonom under den. Det fins band, som icke ens döden kan slita. PR Redan Virgilius på sin tid fördömde i ganska ampra ordalag: Auri sacra famess, och huru mycket bar ieke denna husger under aderton århundraden stigit i glupskhet! Hvad grymma härjningar har den icke anstält, härjningar af allt det bättre, d-t ädlare i en mennisras natur, hvilken slutligea blifvit ofruktbar och förtorkad, lik fältet, der ett gräshoppssåg alltförhärjande strukit fram. Vida lyckligare lefver man 4å på Solooh-öarne — man behöfver icke derf re !efsvr g0lo — med sex alnars långa stycken sf i nesiskt nankin, soma myntenhet, och: paddy — ett slagsris — som skijemynt, i Abyssinien med taflor af stensait till kontsuter, i Newfoundland med torkad stockfisk cirkulerande som penningar, i V rginien med tobakeblad till 8 dlar, hvilka likväl ej få vara tuggade för att gölla i nprs börden, i Siam uti Bengalen, der man me surig, ett slags snäckor, liqviderar sina sku3 kusterna af. Hudsonsbay, der man för några bäfverbudar kan köpa sig två, kanske tre bustrur, på Island, der kabiljo löper som mynt, i bredd med de tunnsådda dauska riksbankdalrarna och man således, i händsise af hungersnöd, kan bokstafligen äta opp sin kassa. Ett sådsnt myntsystem lägger rent fysiske hinder i vägen för förmögenhetens ackumulation, särdeles i läader hvarest vex)arae, denna de spanska judarnes uppfinning, Hvilken så sången, förbannat, den der icze, kunnat honorera ex Vaxel, och inteckningarne, hvilka: omintetgjort så måsgen besuteshet, äro alldeles okända saker och ting. Nej! sf alla civilisationens uppfinningar har ingen väcdt mera upp och nad på veriden, än penningen. Vi göra oss förvissade, att alle, so ega intet aller föga deraf, bjertiig: instämma i denna åsigt, då vi deremot äro öfvertygade, att rikedomens skötebarn ha mycket att daremot invända.