Aftonbladet – 11 april 1857, sida 2

Hvad heter han? frågade Clayton. Seymour, sade Tiff, varsami sättande handen för läpparne och utsägande namnet med en högljudd hviskning. Tänker han kommer hit i dag, eftersom massa Teddy komrcer hem, och han plär alltid ha honom med sig. Men se, låtsa aldrig om något, massa Clayton, för si, miss Fanny ä alldeles tocken som modren hennes och rodnar som en ros ända upp i hårfästet baresta en menniska ser åt henne. Se här skani få se, sade Tiff, trefvande i sin ficka och framdragande ett glasögonfodral, ur hvilket han framtog ett par stora glasögon med guldbågar. Se hvad han gaf mig sista gången han. var här. Jag sätter på de här, kan ni tänka, hvar söndag då jag sitter och läser min bibel. i Verkligen! sade Clayton, ni har då lärt att läsa, onkel Tiff? Ah — så alldeles riktigt ä det väl inte mcd läsningen, käre massa — för s2 tocket har jag alltid varit ohemult trögfattlig med; men se jag har ändå lärt mig alla de bästa orden — såsom Jesus — och Herren — och Frälsaren och Gud, ni förstår — och när som de komma någorlunda tätt, då går det mest som vatten för mig., Vi skola ej trötta läsaren med en omständlig beskrifning på huru dagen tillbragtes; buru Teddy kom hem från staden — en lång och smärt och vacker yngling — och fulloröppade med latin och grekiska den förtjuste Tiffg öron, hvilken hvad lärdomen vidkom utan tvifvel ansåg honom för verldens åttonde underverk; icke heller hur George Seymour, en ung student som nyss tagit graden kom med honom; ieke heller hur Fanny rodnade och darrade då hon förtrodde förmyadaren sin lilla hemlighet och likt andra unga damer, begärde hans åd sedan hon väl sjelf tagit sitt beslut; icke heller skola vi stanna vid de glada högtidsdagarne tre måna. der senare då Clayton, Anne och Levy Roy alla samlades vid villan för att vara med om bröllopet, vid hvilket glada tillfälle Tif! bokstafigen sken ef fröjd och stolthet. Sista . gången vi sågo honom, promenerade han med ståtlig hållning och de guldinfattade glasögonea blänkande på näsan medan han drog efter sig en korgvagn hvari en liten miss Fanny i miniatyc sågs slumra, hvilken han försäkrade alla förbigående vara riktigt qvintessensen af allt hvad Peytoner hetten. SLUT,