Aftonbladet – 11 april 1857, sida 1

STOCEHOLM den 11 April. Jernvägsfrågans finansiella sida. I. () För att vinna en klarare öfversigt af de förhållanden, hvarom bär är fräga, vilja vi nämare skärskåda de verkningar på förbållandet mellan arbetet och kapitalet, som utförandet af ett stort och kostsamt företag — produktift eller improduktift — utöfvar. Vi säga — produktift eller improduktift — ty hvar och en inser lätt att, när jag är egare af det erforderliga kapitalet, ingen väsentlig skilnad uppstår, om jag använder detsamma på undarhåll af arbetare, hvilka äro sysselsatta med uppförandet af t. ex. en fästning, eller med byggandet af en jernväg, i annat hänseende än att det produktiva företaget lemnar mig — färdigt — en afkastning, hvilket ej är förhållandet med det improduktiva ; under sjelfva utförandet eller under arbetstiden verka de båda på alldeles samma sätt, Vi antaga — för att hålla oss så nära som möjligt det fall, som vi här närmast afse — i likhet med den kungliga propositionen, att det arbete, som erfordras för utförande af jernvägarne, ej verkar hämmande och störande på utvecklingen och förkofran af de näringar och yrken, hvilka genom arbetet förut underhållits; att således ingen bestående näring eller rörelse hvarken nedlägges eller minskar sin produktion. Med ett sådant antagande finner man lätt, att det nya arbetet icke kan åstadkommas på annat sätt, än att landets arbetskrafter tagas i ett starkare anspråk än förut, att arbetare, som gått sysslolösa, kallas så att säga i tjenstgöring, och att tjenstgöringen för de redan sysselsatte ökas. Arbetarne komma i alldeles samma förhållande som ett producerande maskineri, hvars produktion man vill öka; denna förökade produktion kan ej åstadkommas på annat sätt än att jag låter maskineriet arbeta både hastigare och längre; vill jag, på samma sätt, från att köra 10 mil om dagen, köra 15, så måste jag köra både fortare och flera timmar hvarje dag; vill jag med samma arbetsstyrka åstadkomma ett större arbete, måste jag anstränga denna styrka hårdare. Närmaste följden häraf skall blifva, att arbetslönerna skola stiga, och stiga i ett större förhållande än det, hvartill den ökade arbets. tiden och den i starkare anspråk tagna arbetskraften, enligt förut gällande måttstock, gifva anledning. Det är nemligen icke blott de arbetare, som arbeta mera än förut och hvilka enligt de naturliga lagarne för arbetet böra hafva en högre vedergällning, utan äfven de, som, hvad produkten af arbetet beträffar, stå på samma punkt, hvilka fordra och tilltvinga sig en högre arbetslön. Förhållandet med arbetarne och arbetslönerna blir detsamma som med en vara, hvilken till följd af stegrad pro duktionskostnad får ett ökadt värde; det är icke blott sjelfva den vara, hvars produktionskostnad blifvit bögre, som stiger i pris, utan all förut befintlig vara af sardma slag stiger med detsamma, En felslagen kaffeskörd t. ex. höjer priset icke endast på den felslagna skördens kaffe, utan äfven på förut befintligt kaffe. Vi fästa uppmärksamhet på denna omständighet särskilt af den anledning, att mången lefver i den föreställningen, att den nationalekonomiska vinsten af jernvägssystemets utförande blir större ju hastigare det kan fullbordas och ju tidigare således jernvägarne kunna börja lemna någon afkastning. Tager man likväl i betraktande, att icke blott de arbetare, hvilka arbeta mera, betinga sig högre arbetslöner, utan att detta verkar på arbetslönerna öfver bela landet, så inser man lätt, att gränsor i detta hänseende finnas, hvilka ej utan stora rubbningar och häftiga brytningar i bestående produktionsvilkor kunna öfversprirgas. Höjer jag, för att taga en annan () Se Aftonbladet n:r 82,