Aftonbladet – 9 april 1857, sida 2

villiga bemedling snart en plats, som förskaffade honom och hans hustru en sorgfri ställning. Milly och hennes dotterson samt gamle Tiff och hans barn hyrde en liten tarflig bostad tillsammans, der gamle Tiff förestod den inre hushållningen, medan Milly genom arbete hos en sockerbagare sattes i stånd att rikligen försörja dem alla. Efter ett eller två års förlopp inträffade en bändelse af så romantisk beskaffenhet, att vi skulle tveka att inflicka den i vår sannfärdiga berättelse, om vi ej. visste, att den grundar sig på verkliga fakta. Fannys mor hade en tant i den Peytonska familjen, en ogift dam af särdeles egen karakter, som genom mångårig sparsamhet samlat en stor förmö.genhet, påtagligen för intet annat ändamål än att den en dag skulle falla i någon slägtings band, som bättre än hon skulle veta njuta deraf. Kort före sin död hade hon dock råkat i oenigbet med alla sina närmare slägtingar, och grubblade sedan blott på något medel att kunna hämnas på dem genom att bedraga dem på det väntade arfvet. I följd häraf testamenterade hon hela sin förmögenhet oafkortad till sin systerdotters, Fannys mors, efterlefvande arfvingar, om några sådane funnos; hvarom icke skulle den öfver. låtas till en asyl för faderoch moderlösa. A?f en händelse adresserade utredningsmannen skriftligen några frågor i ämnet till. Clayton, med hvilken han var bekant, då denne genast vidtog alla nödiga mått och steg för att identifiera barnens anspråk och sätta dem i laglig besittning af förmögenheten. Nu triumferade Tiff. Hade han icke kanske alltid sagt, att miss Sues barn skulle komma sig upp i verlden och att Herren skulle rödja väg för dem? Och hade han ej gjort så nu kanske? , 7 (Slutet följer.)