Aftonbladet – 9 april 1857, sida 1

gen, som man emellanåt hör beskrifvas från predikstolen., Välan,, sade Anne, så låt ogs då lemna staten. Jag vill gå hvart som helst, men jag vill ej afstå från det verk jag begynt. TJUGUÅTTONDE KAPITLET. Flykt ooh frihet. Det sällskap flyktande slafvar, som begaf sig af norrut, var deladt i tvenne partier. Harry, Lisette, Tiff och hans tvenne barn antogo karakteren af en familj, der Harry förestälde fadren, Lisette barnens sköterska och Tiff lakej. Som pengarne, hvilka Clayton, gifvit dem, satte.dem i stånd att förse sig med en ganska prydlig utstyrsel, funno de ingen svårighet vid att under denna karakter erhålla, platser om börd på ett litet kustfartyg i Norfolk, destineradt till Newyork. Aldri hade Harry erfarit ett ögonblick så fullt a fröjdefull trygghet som då han befannsig ute på det fria hafvet, ombord på ett hvitvingadt fartyg, snabbt ilande åstad mot frihetens Hamn. Innan de huano Newyorks strand, uppstod dock en hotande förändring i deras utsigter. Det blåa himlahvalfvet mörknade och hafvet, nyss så bedrägligt lugnt och stilla, började häfva sig i ursinnigt svallande vågor. Det lilla fartyget kastades nyckfullt fram och tillbaka mellan stridiga och rasande vindar. Slutligen började det stampa och kränga under våldsamheten af en hvinande storm, och Lisette och barnen: greto af rädsla. Gamle Tiff ansträngde sin förmåga ända till det yttersta för att trösta och lugna dem. Sittande på golfvet i hytten med fötterna stadigt pressade mot väggen, höll han barnen tryckta intill sig och påminde dem om hvad miss Nina plögat läsa för dem om stormen,