Aftonbladet – 9 april 1857, sida 1

DRED.) EN BERATTELSR AV HARRIET BEECHER STOWE, Senare Delen. Saken är den,, gade Frank Russel, patt vår republik i de här staterna har alltför mycket tycke af Venedigs — det är ej en demokrati, utan en oligarki, och mobben är ders stående armå. Vi befinna oss hvarenda en under ett tiomannaråd, som har gina ögon öfverallt. Vi äro fria nog så länge våra handlingar falla dem på läppen, men när så icke är fallet, känna vi genast derag snara kring halsen. Det är utan tvifvel allt för uppbyggligt att böra dessa herrar gå omkring och förklara, att de ej kunna svara för följderna af ett missnöje, som de sjelfva gifvit fart. TY, söga hvad man vill, så är det de stora egendomsegarne, som äro de maktegande, och mobben är deras hetsbundar; och denna varning för det allmänna missnöjet är i grunden ej annat än detta: Min herre, oh ni ej aktar er, hetsar jag mina hundar på er, och då kan jag icke svara för följdernal Och detta kallas frihet, utbrast Anne med ädel barm. sNå jal sade Russel; denna verlden är ju full af tomma ord utan betydelse. Vikalla det frihet, emedan det är ett ord, som klingar vackert, Men hvad är i det hela friheter, att folk skall göra så mycket väsen deraf? Ej annat än ett välljudande namn. Vi äro alla slafvar, än under ett ok, än under ) 5e Aftonbladet n:o 4—26, 28-43, 4556, 58—60 62, 64—66, 69, 70, 72, 74, 76, 78, och 79 —81