der SLNUCE MTUMNaBES IVISLIeK UI TCOTKR0ISALION är de förvåltandesverken. En kört framställning af betänsandets:innehåll, finnes? attyläsasi Afttnblad-i för! dena 20 Mars. . rg or Biskop Annerstedt, som började . diskussionen, sade sig ej kunta fatta den skilnad utskottet sökt framälla mellan departementoch mitisterstyrelse, och ansåg att man borde undersöka, om de brister man velat finna uti förvaltningens närvarande skick, verk-, igen vore-så stora; att de utgjorde tillräckligt skäl för de åtgärder utskottet föreslagit. Man har klagat öfver låogsamhet i ärehdenas-gäng; men vore det så alldeles gifvet, att denna beskyllning möt våra er-betsverk vore rättvis? Men vore ej denna tidsutdrägt en följd af formen för ärendenas behandling och iviss mån betingad af nödig säkerhet för deras rättvisa afgörande? Sådana anklagelser borde ej. uttalas, om man ej kunde bevisa. dem. Utskottet h.de sagt, att reorganisation af de: förvaltande verkea i öfverensstämmelse med den s.k; departementstyresen skulle varit af K. M:t åsyftad, att döma af de s,meädldelanden till: rikets stånder vid 1844 års xsMensfrågan var ju då endast om en löneöjning och endast i förbigående: och i såmmanhang dermed om några jemkningar i embetsverkens organisation. Utskottet anför vidare, såsom stöd för sist utlåtande, bebofvet af denna frågas lösning redån tillräckligen påkalladt af ämnets störa vigt. Men deraf vore väl iej nödvändigheten af en förändring en gifven följd.isEn sådah nödvändighet föruötsatte väl, att olämpligheten af närvarande organisation förstovore bevisad. Vidare hade ötsköttet ansett, att embetsoch tjenstemännens antal borde inskränkas, nen stetta stode-8j väl tillsammans med den önskade skyndsamheten i göromålens: gång. När utskottet slatligen förklarat sig ej vilja ingå i någon närmare; utredning af beskaffenheten af förändringar, som borde göras, så syntes förslaget hafva kommit allt för tidigt,,,Om fepreseötationen: sägerSig önska en förändring, itren ej angifver på hvad sätt eller på hvil-ke grunder den. önskar att densamma skall verksållas; hört kan af en sådan begäran. någon påföljd; vantas?? Utskottets framställning vore i allo så dimmigyså öBestämd, act tälaren, till och med ,blott af detta skäl ville motsätta. sig den föreslagna junderdåniga skrifvelsen.Huru man skulle kubna bibehålladen kollegiala säkerheten i förening med den raskhet och skyndsambet i ärendenas behandling, som följer äf en byråförfättning, derom hade utskotet gifvit ej ens den ringaäste vink, Utskottet anser; möjligt att genom den föreslägnå utredningen det skulle komma att visa sig att någon förändring af det närvarande systemet icke kan åstadkommas. Skall man väl behöfva tillsätta en komite, för att visa att 1 omöjlighet är en omöjlighet? Den historiska ut-,. veckHögen af vår administration fördrar dessutom vollegiernas bibehållande. De mindre jemkningar och förändringar, som deremot kunde. vara af bebof-. vet påkallade; ktinde verkstållag utan: att dertill bö--. öfdös någon särskilt :-komite... Fubnes det Verkligen 1 vårt land så stort äntal insigtsfolla män, att sådana åunde utan skada för deras embeten derifrån dragas? Och skulle alltsammans binta: uträttas på den tid, som förflyter mella3 tvenne riksdagar? När man begärt något sådant, Hade man tillika af KoMit begärt en orimlighet. Yrkade afslag. i Doktor Säve: Att vår administration vore: inveck1sd, öch attlångsamhetförörsakades deraf; att de rörvaltandeverken vöro stälde bredvid hyårändra och) oberoende af departementscheferna, vörg obestridligt: Om således större enhet i dessa verks organisation i förening med tillbörlig Eräft och säkörhet ovidoärens lenas. behandling kunde vinnas, vore detta. visst. ett mål, :värdt. att eftersträfva.-: Talaren förnekade, att äfven med-de föreslagna-nya. utvigarna svårigheter vore förenade. Hvad man vid.göcomäålens gång vunne i skyndsamhet kunde man förora i säkerhet och grundlighet. Men nekas kunde i alla fall icke, att sakernå! förnårvarandeytterst Jångsamt behandlas. Att sådant, såsom en föregående talare påstätt, vore för en tillbörlig? säkerhet och grundlighet nödigt, måste betviflas. Icke kunde det t. ex. vara nödväåndigt att rikets ständers skrifvelse. om -konventioners atslutande om presterättigheterna hvilat hela 3 år i ett kollegiumi utan att ännu. hafva, hunnit framtill K. M:t.sDylikt rättfärdigade ätminstone-deras.:önkan, som ville komma ifrån en sådan långsamhet. Ett annat skäl för en förändring vore dyrheten. Presidenter, och koHegiiledamöter, kostade mycket attafLöna, . Om; derigenom, att de förvaltande: verken ,stäldås omedelbart i förening med de särskiltastatsdepartementena, : några dylika embeten kunde:umbäras; vore väläfven detta något; hvärpå afseende borde fästas. Talaren trodde visst icke att sådant kunde låtasig görä vid alla verk; men att det vid några vore möjligt, det hade talaren hört yttras af ill och med åtskilliga blaud dessa verks egna emvetsmän. Den dimma, som en annan talare funnit hvila öfver denna sak, ansåg talaren ej, Heller vara skäl för att motsätta sig en förändring; fastmer ansåg talaren, att när ovisshet och dunkel trycka, just Jå bör man sökarljus i saken. På detta: och andra anförda skal tillstyrkte talaren bifall. Biskop Thomänder yrkade återremiss. Frågan om :ollegiernas, reorganisation vore ej ny; ty derom hade både-ordats.och skrifvits mycket, tjocka böcker vore skrifnacomiden saken; likväl hade: manännu ej kommit till-några särdeles -upplysände resultaters Att -rågan således Zvoresxvidsträckt, derom vore5talaren öfvertygad, och då dem ve vore af stör vigt, ansåg tälaren-afven för sin del bästa sättet för dess lösning vara nedsättande af en komitå, helst detta aumera lättare! kunde låta. sig göra, då K. M:t ej Jbehöfde vara i förlägenhet för bestridande af kostnaderna dertill, emedan de erforderliga medlen numeracdinge utgå under förskottstitel. Sant Fore;att i vutskottetssmötiveriög fannes åtskilligt som vore dungelt, men deribland funnes äfven åtskilligtsom vore tydligt och tilltka sådant, som man ej ville gåin på. Utskottet hade för förändringen förordat såsom lämpliga de grunder, på hyilka den så kallade departe.mentstyrelsen hvilar; men hvilka dessa grunderäro eller hvad departementsstyrelse egentligen ,vill säga, i hvad mån def skall vara detsamma som ministerstyrelse eller icke, derom hade utskottet ingenting oämt. Talären trodde derföre, att det ejskadadeatt bärutinnan vara litet nyfiken. Utskottet hadö önskat: mera enhet och skyndsamhet i förvaltningen. Enrhet vore visst en god egerskap, skyndsamhet; också, Pmen om man för mycket fästade sig vid dessa fördelar, kunde ju häsda att man för rasklieten i ärendenas hehandlinpg komme att förbise säkerheten, Vid 1844 års riksdag ansåg man denna fråga närmast röra statsutskottet. . Talaren bade: då! redan? yttrat sin öfvertygelse, att den kollegiala formen börde bi-; behållas, och hade i detta afseende såsom i mycket annat samma tanka Hu som förr. Talaren kunde tillika för sin mening. åberopa en auktoritet, och dertill en såsom ganska liberal känd auktoritet, med hvilken hän då rådförde sig, nemligön den mån, som denna riksdag afsagt sig förtroendet ått vara sikets ständers justitieombudsman. Vidareskulle gemom det ständiga ombyte af. embetsmannapersonal, som är 7 oskiljaktigt från en ministerstyrelse, sgrundhgheten vid -ärendenas behandling lida. Dertill förärades rutin och derjemte en detaljkännedöm, hvilkehcen-rinister icke alltidkan eller behöfver ega,!! Att lemba de ärenden som .nu lyda under:kams -maårkollegii förvaltning, i händerna på en rhinister, vore väl-tämligen vådligt. Ea sådan kunde helt hastigt med kronans egendom göra förändringar, som kanskesedät ej med bästa vilja i verlden vore möjliga att göra om. Man har talat om skyndsarbhet i göromålensigång såsom någonting värdt att eftersträfvsap men ville .man icke endast tala derom; utan: äfven betala, sså torde väl utvägar derför: kvinna bezedas annorledes än genom -dez kollegiala formens afskaffande. Talaren erinrade sig med nöje, att ministrarnes rättigheter blifvit i senare tideriså måtto utvidgade, att -dem är beredt tillfälle att med vederln ka a arm A till tala — DÅ donna hana knanda men