uppfattniog!Faf sabbatensähelgd att inens alla samhällsklasser göra sig gällande. Att endast genom den borgerliga lagens stadganden söka vinna ändamålet, är fåfängt. Det är icke lagar som fattas; Aldange fidbastvi tvärt omri-öfverflöd och för fmåbända hvarje af des som öfverklagas; men dessa lagar hafva ti Ka fallit--i-glömska, och den-grund, hvar bör ieke vidare vinna tillämpning. Det är as genom stränga lagar, icke genom polismaktens omedelbara ingripande som gudsfröktan åstadkommer: Lagar; som sakna -stöd-i-allmäfina ctänkesättet, äro. alltid: vanmäktiga; men då de shgå religiösa ämnen, kunna I de derjemtesdedatilleftertänkliga följder; om deras tillämpning ifrågasättes; hvilket alltid måste befaras så långe de qvarstå i gällande kraft. Utskottet erkänner, att de äldre sabbatslagarne 10 olämpliga, och att seden redan mildrat hvad som i dem; är för-strängt; men utskottet tröstar sig dermed, att erfarenheten snarare vittnar om slapphet uti, än omofidigt deh öfverdrifvet nit för de iffå: Favårande lagarnes. npprätthållande. Det vådligå i denna sats ligger i. öppen dag; ord, sådana som dessa, böra aldrig höras från en Jagstiffande försämling.,;, Lagar, som :till.den grad strida. emot seden, att ide icke kunna tillämpas, måste, i detta liksom i hyvarjesannat, fall, upphäfvas. Det anstår icke den, som sstiftar: lagar, alt fägna sig. öfver slappheten i deras handhafvande:5 Det religiösa lifvet! befordras bäst detigenom; att: prestörskapet ratt öppfattär sitt höga kall och utvecklar en lifligäre; af de bildade klasserna understödd verksämhet. Presterskapet bör på öfvertygelsehs väg verka för kristehdomens lärör och på ett kärleksfullt sätt utbreda den kristliga andän, hvarpå ållt beror. Den verldsliga maktens biträde må i letta;. hänseende, och särskilt. hvad -angår.sabbatens -helgande; iekeosträcka, sig. Jängre, än.att undanrödja allt hvad som kan hindra eller störa dem; hvilka. af inre drift imabdastill-sabbatens värdiga begående. Med denna uppfattning af ämnet, och då jag, lika med Motionarerna, anser angeläget, att hos folket underhålla föreställningen om sabbatens helgd och höga betydelse, skulle det, i min tanke, bliffa gagnande, om redan befintliga, från sldre tider qvarstående lagstädganden i detta ämne underkastades en i revision i den riktning jag här ofvan angifvit. Låbgt ifrån att närvarande, af religiösa stridigheter! upprörda tid, på sätt utskottet yttrat, är föga lämpligiför-en sådan revision, skulle densamma, efter! mitt omdöme, i sin mån komma att ega ett fördelaktigt inflytande på dessa stridigheter. Jag får, derföre-hemställa, att rikets ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anbålla, det de7stadganden.-hvilka röra sabbatens begående, varda granskade och sammanförda till en lag, hvilande på der grundsats, att i ofvanberörde hänseende ingenting stadgas, som icke afser att för dem, hvilka vilja egna sabbaten åt andakt, aflägsna all hindrande elder! störande inverkan, samt att, sedan förslag till en isådan lag blifvit upprättadt och undergått behögranskning, tr till rikets ständer öfverJe Inas. P I