dessa verk ahstal-a embetsoch tjenstemaån, som l. för närvarande måhända medrätt få undantag voro för ministern obekanta, så vida icke es och annan fingeden äran bevista någon af havs soirger. Kretsen för val af biträden och uppsökande af bkickliga ämnen skulle derigenom ansenligt vidgas till stor vinst för ministern. om han egde förmåga att rätt bedöme egen1 skaperna. Ea hop höga embeten kommas äf-1 ven derigenom att försvinna, äfvensom den nuvarande högtidliga kollegiala apparaten, utan att derföre den köllegiala formen behöfde upphäfvas i sådana mål och äre:den, der kronans eller enskildes rätt borde särskilt pröfvas m.m. Äfven grefve C. H. Anckarsvärd och hr L. J. Hjerta understödde förslaget, den senars likväl mod uttryck af den åsigt, att den öfverklagade långsamheten i ärendenas behandling berbdde mindre af den kollegiala formen för afgörandet, än i beskaffenheten af vissa författningar, hvilkas förändring regeringen kunde åstadkomma när hon så funne för godt. I presteståndet förevar i detta ämre en intressänt debatt, hvarvid professor Carlsons och rikserkivarien Nordströms anföranden till stöd för utskottets förslag synnerligen ådrogo sig uppmärksamhet, och för hvilka vi i morgon skola redogöra. — Debatten på riddarhuset i lördags om krigshofrättens indragning var på det helaganska upplysande, ehuru resultatet icke utföll med oförändradt bifall till det. af preste-, borgareoch bondestånden fattade beslut om nämdehofrätts upphörande och öfverflyttning af dithörande ärenden till de andra hofrätterna. Dereremot anmärktes, att den ifrågavarande öfverdomstolen borde fungera i hufvudstaden och således antingen utgöra en division af Svea hofrätt eller ock en särskilt öfverdomstol, likväl med en väsentligen förändrad organisation, så att dels antalet af lagfarne ledamöter förstärktes, dels militärledamöterne konstituerades och blefve oafsättliga för en bestämd tidrymd; Såvidt vår ref. iakttog, försvarades den nuvarande organisationen icke af någon talare, utan erkändes tvärtom behofvet af förändringar deri äfven af justitieoch krigsministrarne, ehuru dessa bestridde lämpligheten att fördela de ifrågavarande målen på de allmänna domstolarne, hvilket de befarade skola leda till bristande både enhet och skynd samhet i lagskipningen rörande dessa frågor. — Både på riddarhuset och i presteståndet diskuterades äfven i lördagens aftonplena frågån om den nya landshöfdingeinsträuktionen. På riddarhuset var debatten ej mindre liflig än långvarig, så att den sträckte sig utöfver midnatt. Instruktionen försvarades med mycken värme af f. d. landshöfdingen i Westernorrlands län, numera presidenten F. Åkerman, och af nuvarande landshöfdingen i Malmöhus län hr S. von Troil, hvilka biträddes af tvenne ledamöter i ekonomiutskottet, friherre O. Alströmer och hr Ehrenheim. Hufvudsakligen riktande sina anmärkningar mot den af hr Dalman i ämnet väckta motion och dess motiver, höllo dessa talare framför allt på den åsigten, dels att 1734 års instruktion åt landshöfdingen inrymde enahanda, ja vidsträcktare makt och myndighet än den nuvarande, dels ätt den suspensionsrätt, som i 66 S af den nya instruktionen medgifves landshöfdingen, icke kunde komma att begägnas utan i högsta nödfall, och följaktligen icke innebure någon våda hvarken för det allmänna eller landtstatstjenstemännen. Emot dem. uppträdde mötionären i tvenne omständligare repliker... Han sökte dervid ådagalägga, dels att den -äldre instruktionen uttryckligen icke medgaf landshöfdingen rätt att från tjensteutöfning skilja andra tjenstemän än landskamererare, kronofogdar och häradsskrifvare, eller dem som egde befattning med kronöuppbörden eller kontrollen derå och sålunda sorterade under vkammarrevisionen. För hvilket fall som helst förutsatte samma instruktion alltid landshöfdingens plikt att omedelbart underställa. sitt suspensionsbeslut högre myndighets pröfning, hvilket redan vore en ganska väsentlig garanti emot landshöfdingens missbruk af sin makt, endast af despotism eller nyck.,. Han, sökte vidare framhålla det inkonstitutionella i det nuvarande stadgandet och den påkostande förödmjukelsen för embetsmän, ) som med landshöfdingen dela ansvarsplikt, att : veta.sig oupphörligen vara. beroende af hans välbehag, ynnest, eller: anspråk på vördnad och hörsamhet, hvilket beroende naturligtvis skulle utöfva ett förderfligt moraliskt inflytande, i väsentlig mån tillintetgöra sjelfständigheten hos dessa landtregeringens egentliga organer;-och småningom förvandla dem till endast ögontjenare och marionetter, ehuru den drygaste delen af arbetet hvilade på deras skuldror, så att de. verkligen vore att jemföra med ett slags lastdragare m. m. Om i öfrigt det endast vore i nödfall som den ifrågavarande makten behöfdes, så frågade talaren, hvarföre man vore så. lysten efter den och hvarföre man då så ifrigt stretade emot åtminstone den inskränkning deri, att vid sådana nödfallshändelserunderställa en redan vidtagen suspensionsåtgärd hofrättens eller kammarrättens omedelbara pröfning. Motionären understöddes i främsta rummet af landssekreteraren G. P. af Silln, som derjemte såsom skäl för återremiss af ekonomiutskottets. afstyrkande betänkande anförde, huruledes utskottet icke ens aktat nödigt att upptaga innehållet af anmärkningarne mot en mängd SS, utan åtnöjt sig med att citera num.mern på de senare, men helt summariskt affärdat de förra, medförklarandet, att de icke förtjente afseende. Motionerna.. vunno äfven medhåll af friherre: C.; Raab, hrr A. Ribbing och Palmorantz. Vid framstäld proposition besvarades emellertid denna med så starka ja för bifall till utskottets betänkande, att, i anseende till den redan öfver midhatt framskridna tiden; och då man förmärkte, att många ledamöter, hvilkas röster. man.borde förmoda tillhöra den protesterande åsigten, aflägsnat sig, den fåtaligt närvarande minoriteten afstod från. sin. begäran om votering. In kar Ve hat eng ke bort AL oceek t43faner Ing fe