männens godtyckliga afsättning i addra länder vore ej något efterföljansvärdt. Talaren förenade sig iyrkandet om återremiss. Hr Ericson instämde med dem som ogillade betänkandet och instruktionen. Hr Stolpe ordade åtskilligt till försvar för betänkandet och erinrade särskilt i afseende på det i instruktionen förekommande uttrycket vanvördnad, att fordna tider verkligen fördrade ovilkorlig vördnad äf den underordnade, i motsats möt den nyare, då man fäster större vigt vid den juridiska rätten. Talaren faon i öfrigt ifrågavarande embetsmän ej så helt och bållet beroende af ländshöfdingens godtycke, då dennö först skulle tilltala dem vid domstol och endåst i sammanhang dermed kan skilja dem från embetet, om sådant pröfvas nödvändigt. En landshöfding skall nog betänka sig, ihnan Han anställer åtal vid domstol. Man vill göra ländshöfdingeembetet till ett kollegium, men landskamrerare och landssekreterare äro ej den förres embetsbröder, utan måste vara hans underordnade. Derpå förlora de i sjelfva verket ej; ty, anmärkte talaren, menniskans värde beror ej derpå om hon är underkastad andras lydnad eller ej. Förgår sig en husbonde mot ep duglig tjenare, så är dat husbondens, men. ej tjenarens värde som lider. Talaren trodde alltså att författningen kunde försvaras, men erkände gerna, att ländshöfdingarne kunnat hjelpa sig med den gamla instruktionen, och beklagade ifrågavarande författnings tillkomst just i vår tid, så ömtålig om den personliga sjelfständigheten. Hr Henschen bemötte hr Rydins yttrande om motionärernas byråkratiska tendenser åermed, att förattningen just vore byråkratisk. Vanligen förhölle et sig dessutom så, att landskamereraren och landsskreteraren vore landshöfdingen vida öfverlägsna i kunskäper och duglighet. Om sålunda suspensionsritt å någondera sidån skulle finnås, så borde den tillkomma .dessa embetsmän i afseende på landshöfdingen, men ej tvärtom. Talaren förenade sig i hr Thomåes yrkånde. Hr Bodell ansåg författningen förderflig så väl i aaseende till sin tillkomst, som skett utan ständernas beslut derom, som till sina syften. Den vore ett bevis bland mångå andra på försöket ätt genom ukaser omstörta det bestående. Talaren yrkade återremiss, för att visa, att borgareståndet i denna fråga ej sviker folkets förtroende. Hr Stenqvist eriprade att man ännu inga olägenheter sett af denna författning, men ville ej motsätta sig återremiss, . Hr Lallerstedt trodde att såväl motionärerna som utskottet skjutit öfver målet. I tals tanka borde embetsmännen vara mera beroende, än för närvarande vore fallet. I alla andra länder, oberoende af dessas författning, vore embetsmännen i mer eller mindre mån amovibls, Tal. ansåg stt man under diskussionen alltför mycket ,tänkt på landshöfdingärne, sådana de någon gång varit, då man deremöt bort fästa sig vid dem, sådana de böra vara. Dock ogillade tal. åtskilligt i denna instruktion; såsom rättigheten att för vanvördnad och. ohörsamhet skilja meranämde .embetsmän från. tjensten (det patriarkaliska, förhållandet :borde-nemligen : ej sträckas utom familjen) samt,rättigheten-att ålägga domare: viten. Deremot bestred tal.iatt göra länsmännen oafsättliga. Tal; ville endast! återremiss för att bringa förvaltnin gen. i öfverensstämmelse med allmän lag. Hr Berglund försvarade länsmännens oafsättlighet. Eör återremiss yttråde sig vidare hrr Tauson, Rinmar, -Falhem;. Björk; Gråå och Nygren. 4 Betänkandet återremitterades derefter, på det författningen måtte underkastas fullständig revision, Ekonomiutskottets betånkanden n:r 72 och 73 om stapelstadsrätt för Wadstena och Falkenberg: biföllos. Bondeståndet. Lagutskottets. betänkande n:r 27, som afstyrker af hr Stolpe föreslagen förändring af 3 kap. 1:sta och 5:te 4S handelsbalken, bifölls utan diskussion. Ekonomiutskottets betänkande n:r 71, som afstyrker af domprosten. Björling och biskop Björck föreslagna åtgärder för sabbatens helighållande, ogillades af Gustaf Johansson från Kronobergs län, Gustaf Jonsson från Kalfnar län och Smedberg, hvilka yrkade återremiss; men försvarades af Anders Eriksson från Elfsborgs län, Petter Jönsson, Ola Månsson, Medin och Nils Svensson från Jönköpings län. Med stor öfvervigt blef betänkandet bifallet. Derefter biföllos utan diskussion följande ekonomiutskottets betänkanden: n:r 72, sompå vissa vilkor tillstyrker anhällan om stapelstadsrätt åt Wadstena, n:r 73, som tillstyrker lika anhållan för Falkenberg, och n:r 74, som afstyrker en dylik anhållan för Kungsbacka. : a Till slut uppstod en nästan bitter diskussion vid fräga om remiss till.statsutskottet af en framställning i jernvägsfrågan från ett antal invånare i Kronobergs län, hvilken: framställning Medin upptagit såsom sin egen. Petter Jönsson försvarade regeringens förslag och förnekade en uppgift i nämde petition, nemligen den, att allmänheten icke skulle vara belåten med jernvägsnätet sådant det af regeringen blifvit föreslaget. Efter flera yttranden för och mot blef Medins ingifna handling slutligen remitterad.