Aftonbladet – 4 april 1857, sida 2

själ i hemlighet slukar sin stulna föda, och kunna således -ej föreställa.sig med hvilken otålighet Hannibal, sedan han tillbommatsin dörr för natten och tändt sitt tyrbloss, framtog ur ett litet gömsle mellan stockarne isin färjstuga -en bibel — en kopiasaf Robinson Crusoe — samt ett och annät tidningsblad, som då. och då blifvit qvarglömdt, af passagerarne i båten; och läste timma efter. timma med aldrig tröttnande ifver. Robinson Crusoe väckte inom hönom sällsamma drömmär om den vilda fribeten: på den obeboddasön; han förde i inbillningen hustru ochbarn till Robinsons lilla befästade. bostad; ban jagade och gjorde kläder af djurens skinn, plockade frukter.af okända träd och drömde sig vara en fri man. Öfver en: bunden själ af denna mäktiga energi var det ej att undra, det Dred erhållit ett mäktigt inflytande. Bibelns läsande hade väckt i hans själ detta uppror af längtan och hopp, som det alltid framkallar inom hvarjemenviskag bröst, och det var lätt för honom att tro, att den Gud, som fört Israels folk ur:Egypten, också lyssnat till hans .och hans medfångars suckan och skickat en profet att befria dem. Likt en fackla, lysande i en stormig natt, hade detta pp fammat upp inom honom; men dödens kalla fläkt flög förbi, och den slocknade för alltid. Bland: den lilla kretsen, som församlats kring den döde vid kanten af grafven, stod Hannibal ofrånvändt stirrande på den aflidnes anletsdrag. Öfver den vilda, sällsaroma minnesvården, som Dred gifvit den österländska benämningen JegarSahaduteeller SVitthneneThögp, Äammade med vild låga. ett stort bloss, hvilket kastade tt. klart och bjert skön öfver den stelnade gestalten. Han låg der, liktsönmajostätisk tall, uppryckt med roten, men ännu!