DRED.) EN BERATTELSE HARRIET BEECHER STOWE. Senare Delen. En mörk stråle blixtrade ur Dreds öga, i det han med ett språng reste Big. : Herrans röst skakar öknen; ja Kades öken; jag vill gå ut och befria honom. Han grep sin bössa och skjutväska och var inom några ögonbliek ur sigte. Harry tänkte följa honom, men Lisette kastade sig gråtande om hans hals. Betänk, bad Clayton, att du ej har hvarken denne mans utomordentliga kroppsstyrka ej heller hans förtroliga bekantskap med trär skens snår. .Det skulle vara detsamma som att kasta bort sitt lif. De återstående timmarne af dagen förgingo långsamma och dystra. Stundom hördes Ijudet från det vilda jagttåget hvina dem hölt nära förbi — bösskott, hundskall, svordomar — och sedan blef allt åter tyst och ingenting hördes annat än löfvens oskyldiga hwviskningar och foglarnes qvitter, soma sjöngo gladt som vanligt, okunniga om den afgrund af brott och grymhet, öfver hvilken deras klara toner uppstego. : Mot solnedgången hördes någon rörelse bland ekens grenar och Dred sänkte sig ned derifrån, nedsölad, genomvåt och trött. Alla samlades på ögonblicket omkring honom. Hvar är Jim? frågade Harry. 7 Död ! svarade Dred, Bågskyttarae jaga— () Sö Aftonbladet n:o 4—26, 28—43, 45—56, 58—60 62, 64—66, 69, 70, 72, 74 och 76