En ropandes röst i öknen. () Men, för att återgå till myndighetsfrågan, äro qvinnans förståndsförmögenheter verkligen så underlägna mannens, att hon i allmänhet ej skulle förmå det, som man ej tvekar att tilltro hvarje man, huru styfmoderligt naturen än måtte ha utrustat honom i detta fall, så snart han fyllt 21 år? Det är nästan hårdt tal och behöfde väl bevisas med annat än blotta ord. Jag har genomgått kretsen af mina bekantskaper och funnit få, som jag anser så illa lottade, men många, som troligen skulle förvalta sin egendom både väl och försigtigt. Qvinnan har ej så stora utgifter, som mannen, hon handterar sällan pengar med samma tanklösa lättsinnighet som ynglingen, hon får tidigare vänja sig vid husbållsaktighet, då de handpengar, hvilka bestås döitrarne i en familj, för det mesta äro sparsammare tilltagna än de som anslås åt sönerna. Qvinnan har större förmåga alt, som man säger, rätta munnen efter matsäcken, hon kan nöja sig med mindre, och jag tror, att hon i allmär het hellre inskränker sina behof än skuldsätter sig. En viss försigtighet i penningtransaktioner skall också skydda henne för vådan at sätta hela sin förmögenhet på ett kort, Man tyckes misstro denna qvinnans förmåga att hushålla och inskränka sig, ty i den artikel jag redan förut citerat, läser man följande: I sanning, vore qvinnan riktigt hemmastadd incm den verkningsgkrets, hvilken man nu kallar så inskränkt, och hvilken man nu endast ifrar att få utvidgad — så skulle ej mannen, för. alt våga gifta sig, nödgas beräkna 3-å 4-dubbelt större inkomster, än: han behöfver för att beqvämt lefva ogift.o Jag ber er tusen gånger om förlåtelse, mina herrar, men saånne ) Se Aftonbladet n:r 72—75.