i blicken, som -man ofta ser hos svärmare; herrlighetens tid dröjer, men den skall komma. Nu är suckandets tid — det uppenbarades mig då jag vistades tre veckor uti ett skeppsvrak, hvars alla lefvande själar förgåtta.n En hemsk bostad, min vän, sade Clayton för att få honom att fortsätta samtalet. .Anden dref mig dit, sade Dred, ty jag hade bedt Herran att lära mig kunck:pen om tillkommande ting; och Herren bjöd mig gå bort från alla menniskors boningar och söka mig en enslig plats vid hafvet och bo i ett öfvergifvet skeppsvrak såsom ett tecken till den kommande förödelsen. Så gick jag då öch bodde der och Herren Kallade mig Amräphal, emedan fördolda bemligheter om den kommande domen blivit mig u:penbarade, Och Herren visåde mig och fade, att likasom ett skepp, hvilket öfvergitves åf håfvet och hvars alla lefvande själar förgåtts. så skall det ock blifva med förtryckarnes folk. Huru visade Herren er detta? frågade Clayton, ifrig att få höra mer. Mitt öra förnam det om nattetid, sade Dred, och jag hörde huru hela skapelsen våndades och suckade och väntade efter förlossning, och till en bild häraf pjörda han tidvåttnet. Jag finner ej något samband Häremellan, sade Clayton. Hvarföre skulle just detta vara bilden? Emedan hvårje dag är fullaf arbete och våndaa, sade Dred; men arbetet och våndan gå åter tillbaka med ebben om altnarne, och så har alla generåtioners vånda gått tillbaka ända tills den stora dagen då Herren vårder kommande med eld och med Som och Med stor förskräckelse, men till slut skall dock frid blifve; hvarföre det är skrifvet att i den nya himlen och den nya jorden skall intet haf mer vara.