tala i sin vanliga sällsamma, sväfvande och drömmande anda, genom hvilken dock stundom blixtar af praktiskt förnuft och klokhet framträngde. met Han hade ströfvat vida omkring — och det i .regioner, hvilka vanligen anses otillgängliga för menniskans fot och blick... Han hade genoråvandrat icke allenast, den vidsträckta träskgördeln utmed hafvet, utan äfven Floridas undngömdeste dalsträckningar med deras sällsamma rika, tropiska växtlighet, Han hade färdatg utmed de ödsliga och vådliga sandfälten, som kanta de södra atlantiska kusterna, fulla af dvicksand och dolda faror. Och der hadehan grubblat öfver tidvattnets mystiska hemligket, med: Kvars oroliga, aldrig uppHörande stigande och fallande menniskosjälen har så mycken sympati, Utestängd från filosöfiens och vetenskapens ljus hade han i skymningen af sin brintande, tungt arbetande tänkeverld sökt lösa dessa fr gor medelst egna slutsatser. Stundom hade under hela veckor hans bostad utgjorts af ett skeppsvrak, uppkastadt på en af dessa ogästvänliga kuster, Kvarest han fastade och bad och inbillade sig höra svarande röster i vindens klagan och vågens dofva brus. Våra läsare se honom nu utsträckt på gröset framför Harrys och Lisettes hydda i en för honom ovanligt stilla och meddelsam sinHesstämning. Barnen med Lisette och deandra qvinnorsa hade gått att plocka vilddråf. vor i skogsbrynet, och Harry hade med en annan flykting gått för att hänita nhågrå förråder, som af vännerfa på en af plantagerna blifvit förda till en undangömd plats i trösket. Gamle Tiff gräfde flitigt i potåtisgkern j långt från hyddan, och lyssnade med uppMmärksamt öra och klokt uttryck till det pågående samtalet mellan Ciayton och Dred. pJan, sade Dred med denna dimhöljda glans