Från böjliga trädtoppar och fritt svängande löfrika vinrefsnästen hördes, tusen foglar. locka hvarann med klara luftiga toner. Hvitaskyar seglade likt öar i ständigt-vexlande.. gestalter öfver pelarskogens dunkla Jöfhvalf. Det obestämda -söfvande sorlet af tusentals löf, genom hvilka höstluften susade fram och åter, bade något tröstande, för hans sjuka hjerta. Lifvet började synas, honom likt en orolig dröm, nu för alltid öfver. Hans egnalidanden — denna stund af dödsarbete och död; som han knappast vågat återkalla för minnet, tycktes nu ikläda sig en ny och förklarad, gestalt. Så stor är den himmelska makten af. Guds up: penbärelse i den rena sköna naturen. Clayton började finna ett. intresse i Dred såsom af ett paychologiskt studium, Först var han tyst och sluten, men vårdade och ombuldade sin gäst med tydlig aktning och välvilja. Så småningom begynte dock detta behof att meddela sig, som. ligger fördoldt nästan inom hvarje menniskobröst, att göra sig gällande äfven hos honom, och han tycktes finna nöje i att hafva en sympatetisk åhörare. Hans vilda talesätt med dess hebreiska uttryck, namn och allusioner hade för Clayton i hans försvagade tillstånd ett egendomligt poetiskt intresse, Han liknade Dred i sitt sinne vid ett af dessa grofhuggna gamla götiska porthvalf, som man så ofta påträffar i de europeiska domkyrkorna, hvarest skriftens tänkespråk, inhuggna i den hårda graniten, blanda sig med tusende af arkitekturens fäntastiska nyckfu!la skapelser; stundöm åter tänkte han med en suck: Bburu För stort hade ej kunnat uträttäs af en så brinnande själ och eit så cfiergisk vilja, om de Haft åpplysning och Tedning! Kön Tblafid; ce tänt bitetmmTäCe gens fkäggör Bör-: jat förlänga sig, kom Dred och lade sig bredvid Clayton i gräset och kunde då i hela timmar