Den utländska pressen börjar nu äfven sysselsätta sig med hr Scheels kuriösa not af der 20 Februari e:rot skandinavismen. Så innebåller den franska La Presse en ledende: artike undertecknad af bladets hufvudredaktör N zer, 1 hvilken nämde blad bland annat fö i : Vi ha, som bekant, med bifall och ande omfattat denna framtidsrika och ande id, och vi tillstö, att danska ;geringers (hr Scheels) anmärkningar icke äro af beskaffenhet att kunra förändra vär uppfattning af saken. Vidare yttras i gamma artikel: Hr Scheel uppkastar den frågan, huruvida ett statsförbund mellan de tre konungarikena sku!le komma ait motsvåra de förhoppningar man gör sig i afseende på detsamma. Man kan svara honom, att Sverge och Danmark i förening med hvarandra i alla händelser skulle bli starkare, än Sverge och Danmark skilda och isolerade. Hr Scheel medgiiver för örigt, att den skandinaviska idn synes ha rönt etost deltagande både hos regeringarne och i almänna opinionen; han sjelf skulle endast bidraga till att ännu mera stärka densamma, om han, såzom han tyckes hota, företoge gg att förfölja den. HKabinettet i Stockholm har emellertid härigenom fått en oafvislig anmaning (mis en demeure) att uttala sig rörande detta ämnen. Vi kunna icke annat än på det högsta instämma i den åsigt, som det franska bladet här uttalar. Den svensk-norska regeringen kan icke Jåta en sådan skandal, som hr Scheels opus både till inzebåll och form är, tyst och oanmärkt passera och derigenom trycka sitt insegel under denne herresg radoterier. Har Novembertraktaten verkligea någonting att betyda, så är. det otänkbart, att vår regering skulle kunna till en söt lukt för Ryes!and stillatigande smälta den tilltegsenhet, hvarseason