Aftonbladet – 1 april 1857, sida 1

ill:r banko radån. Under 16 skill:r banko införes ——— Rn nea STOCKHOLM der 1 April. Vid omförmälandet redan för någon tid sedan af bufvudgrunaderna för det försiag till betänkande i jernvägefrågan, som statsutskottetsriksgäldsafdelning uppgafs hafva antagit, yttrade vi den förhoppning, att afdelningens: förslag, när det kommer till utskottets ple-num, i Hera delar måtte undergå en grundlig revisior; hvarvid särskilt förslaget ait medgifva det erforderliga lånets upptagande med kapitalrabatt, det må för öfrigt ske inom el ler utom landet, synteg oss kolt och hållet: böra förkastas, såsom endast innebärande ett: staten ovärdigt sjelfbedrägeri och i finansielt hänseen e otvifvelaktigt vida mera skadligt än gagneligt. Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning bar behagat anse detta vårt yttrande såsom förhastadt, förmenande att vi ej gjort 0äs reda för den sak hvarom är fråga, emedan vi eljest icke skulle ha tillåtit oss att på detta sätt stämpla ett förfarande; som blifvit antaget och godkändt i alla länder, der de finansiella begreppen blifvit bättre utvecklade än hos oss, och hvars riktighet dessutom, enligt Handelstidningens förmenande, vore för hvarje tänkande affärsman nära nog sjelfklar. Detta yttrande bevisar endast, att vår ärade kollega icke sjelf gjort sig riktigt reda för den sak, hvarom han dömer; men då samma villfarelse i de finansiella begreppen torde delas af många, och saken i närvarande ögonblick, då statsutskottet står i begrepp att tillstyrka upptagande af statslån på flera millioner, är af helt annan praktisk betydelse än ett vanligt tidningsgräl, anse vi oss böra närmare utveckla skälen för vår mening och på samma gång söka att något närmare utreda en sak, som för mången torde vara oklar och, om den är sjelfklar för den sakkunnige;, numera endast kan vara det i alldeles mot-satt riktning emot den, son Handelstidningen antagit.. Innan vi upptaga till besvarande den i förgår uppkastade frågan, hvilket lånesätt helst bör användas, för att i möjligaste måtto komma i åtnjutande af fördelarne och undvika olägenheterna af de särskilta lånesätten, vilja vi derföre först i förbigående affärda det sätt, som, efter hvad vi redan sagt, synes oss all-. deles icke böra användas. För den del af våra läsare, som icke äro närmare förtrogna med ämnet, torde den upplysning böra förutskickas, att man vid stats-låns upptagande stundom förfar på det sätt, att staten, såsom låntagare — i likhet med den, som råkat i ockrares händer — utgifver förbindelser å större belopp, än han af lån-givaren verkligen emottagit, eller, med anra ord, att staten förbinder sig att efter en bestämd räntefot betala årlig ränta å en förskrifven summa (obligationernas nominalbelopp), hvars fulla belopp hån likväl aldrig af långifvaren erbåller. Det är det afdrag å ett sålunda förskrifvet kapital, hvilket långifvaren i dylika fall enlig: träffad öfverenskommelse eger att göra, som man kallar kapitalrabatt... Förfarandet, som vid penningetransaktioner. emellan enskilte anses såsom mindre hederligt, betraktas deremot, när det begagnas af staten, såsom fullkomligt lofligt och befogadt. Också medgåfvo rikets ständer vid sista riksdagen, att det lån, som då beviljades för jernvägsanläggningarnes befordrande, skulle få upptagas med kapitalrabatt, och i följd af den tillämpning äf detta beslut, som brr fullmäktige i riksgäldskontoret gjort, har statem för hvarje utgifven förbindelse å 100 rår, löpande med 3!, procents ränta, icke erhållit: mera än 87 rdr 50 öre. Det är klart, att den räntefot, som vid dylika tillfällen förskrifves, bör blifva lägre, än den eljest gängse, men det är lika klart, att den låga räntefot, som sålunda betingas, endast är skenbar och på visst sätt innefattar ett sjelfbedrägeri. Om man t. ex. utställer skuldsedlar, löpande med 4 procents ränta å det förskrifna kapitalet, men för hvarje så beskaffad skuldsedel å 100 rdr endast erhåller 75, så kommer man i sjelfva verket att betala 51; procent; och om man förskrifver 5 4 ränta med enahanda kapitalrabatt, betalar man i sjelfva verket 67; procent. För att efter dessa grunder erhålla 1000 rdr, måste staten utgifva förskrifning å 13337, rdr, 0. 8. V. Detta sätt att upptaga statslån, först användt i England och der i synnerhet af Pitt utbildadt i den mest storartade skala, har företrädesvis tillgripits under tider, då regeringarne genom krig eller inre skakningar varit 1 förlägenhet, eller vid öfverången från ett sådant tillstånd till fred och en ,mera befästad ordning, -då statens kredit ännu varit rubbad och kapitalisterna ansetts behöfva särskilta uppmuntringar för att nedlägga sina penningar i statsobligstioner. Vid kritiska tider har kapitairabatten stundom uppgått ända till 50 procent och derz utöfver. Så t. ex. upptog Donna Maria år 1832 ett lån i England på två millioner f, hvarå 5 procents ränta förskrefs, men erhöll endast 47 procent af kapitalet. Rabatten var sålunda icke mindre än 53 procent och den verkliga räntan nära 11 procent (eller rätteligen mera, emedan, endast en mindre del betaldes genast). Året derpå upptog samma recering likaledes ett 5 procents lån i England med 49 procents kapitalrabatt. De grekiska lånen 1824 och 1825,likaledes upptagna i England, och till 5 procent, erhöllos blott med 441, och 41 procents rabatt; Neapels lån 1821, å 16 millioner ducati, med 40 procent; Spaniens 1823 likaså, jamte dessutom 5 procents provision å de 60 procent af kapitslet, som erhöllos. Frankrike måste år 1815 vid upptagandet af ett 5-procentslån på 70 millioner francs finna sig i en kapitelrabatt ända till 49 procent, och de båda följande åren, vid ett nytt lån på 120 millioner, i 48 procents rabatt. I stället för det kapital af tillsammans 190 millioner, hvarå statea för dessa. båda lån utgaf skuldförbindelser, erhöll den af lånTr