Aftonbladet – 31 mars 1857, sida 3

race, hans intellektuella förmögenheter äro oändligt underlägsna den hvite mannens, det vore faäfängt att söka höja honom till den! kaukasiska stammens bildningsgrad. Han kan: ej taga vara på sig sjelf, ej sörja iör sina egna behof, han skulle försjunka i yttersta elände, om ej den hvite mannen åtagit sig att vara hans förmyndare. Visst har man haft exempel: på motsatsen; på negrer och! kulörta, som väl användt sin frihet och äfven lyckats arbeta sig till ett sla2s välsånd, men de tillhöra dock undantagen. Hvad sägen I härom, mina herrar abolitionister, I, som så ifren för edra svarta bröders emancipation på andra sidan oceanen, men dock gerna anfören samma skäl emot lossandet af de fjettrar, Kvilka I egenmäktigt pålagt den svenska qvinnan? Det är endast af välvilja, som I viljen bevara qvinnan från olyckan att blifva myndig på gamma sätt som den hvite slafegaren i södern ej näns utsätta sin svarte myndlivg för de frestelser och faror; hvilka åtfölja friheten. I sanning, en stor och oegennyttig välvilja, hvilken dock, tyvärr, ej alltid rätt uppskattas, hvarken af de svarta eller hvita pupillerna. -De tro i båda fallen, att en god portion egoism, en aj så ringa andel despotism och mycken ensidighet ligga til grund: för denna välvilja, Men för att gå i ordning med frågorna, vill jag, med läsarens tillåtelse, ännu några ögonblick uppehälla mig vid: den ogiita qvin nans ställning i ssmbällslifvet, innan jeg åter vidrör frågan om hennes. myndighet. Om vi astaga, att qvinnan, så väl som mannen, känner ett inre behof efter verksamhet; em längtan att rätt använda de henne förlänade kråafter, ett mål att sträfva för, hvarföre skulle man väl vilja bestrida henne rättigheten att tillfredsställa detta behof, att stilla denna längtan, att uppsöka detta mål. Den-som :knutit