En ropandes röst i öknen, () Och om en qvinna. som af naturen erhållit rikare själsgåfvor, än som fallit på mängdens lott, ej tvekar att sönderslita det spindelnät, hvari konvenansen söker fängsla henne, om hon känner sig ega krafter och förmåga, som förslappas genom att ligga obegagnade, om hon inom sitt hjerta förnimmer en manande röst, som säger: kom ihåg, att du en gång skall göra räkenskap för de pund, hvilka blifvit dig förlänade! Om hon, drifven af denna stämma, vågar ett steg utom hemmet, utom societeten, utom sin lilla krets, för att med 1åd och dåd bispringa sina lidande brö. der, om hon, för att uppfylla detta sjelftagna kall, oegennyttigt försakar egen hvila och njutning, tillkommer ej henne lika mycken vördnad som den husmor, hvilken i sin egoistiska ömhet ej har en tanke att offra åt den del af menskligheten, som ej tillhör henneg familjekrets? 3 I England och Amerika nämnas Florence Nigthingales och Elisabeth Frys namn med stolthet och beundran. Hade dessa ädla qvinnor lefvat och verkat i Sverge, är jag säker på, att fanatismen och fördomen ropat sitt korsfäst åt dem, att de ensidiga, egennyttigs och. klande;sjuka, hvilka ej: förmå fatta dyger, som de sjelfva sakna, gjort dem till föremål för spe och åtlöje. Så länge ännu gala fördomars makt förtrycker förnuft. menniskorätt och framåtskridande, kunna vi ej räkna oss till de högst cjviliserade nationerna) ehurå vi i många andra fall vilja efterapa deras seder och bruk. Och sägen mig nu, mina herrar, hvilken verkningskrets I i nåder viljen anvisa åt den ogifta qvinnan? . Omvi nu först börja med ) Se A. B. nr 72 och 73.