Aftonbladet – 31 mars 1857, sida 3

vid årets utgång åter befinna sig på alldeles samma punkt. Dessutom finnes en otalig mängd andra fattiga flickor, som bo för sig sjelfva och med nålen måste förtjena allt hvad de behöfva: busrum, kläder, föda, ljus och bränsle. Med nålen! — ack, mina herrar, om I vissten hvad ett dylikt lif är! Om I sågen alla de arma varelser, som frått bittida på morgonen till sent om aftonen -oafbrutet måste föra nålen, till dess ryggen värker och ögonen svida, så skullen I ömma för derag öde och tänka: något måste göras för att bereda qvinnan flera tllfällen att försörja sig. 7 De sitta sålunda är efter år i ett litet osundt rum, njuta sällan några kraftigare näringsmedel, lefva för det mesta af kaffe och bröd, måste stundom fortsätta silt arjete tills sent på natten, och när slutligen detas helsa är förstörd och deras syn försvagad, hvad återstår då för dem att göra? Hungra, frysa och förtvifla! En sorglig tafla, och dock ej tecknad med de mörkaste färgor, som verkligheten erbjuder. Man talar så mycket om qvinnans ställning och om hbehofvet att utvidga möjligheten för henne att på hederligt sätt försörja sig. Men mig veterligen har man ej kommit till något önskvärdt resultat i detta fall, ty så snart denna fråga. väckes, uppstämmes ett härskri inom reformhatarnes läger, emedan de genast inbilla sig, att, all qvinnoemancipsation går ut på att ullintetgöra männens välde, att dana qvinnan till en manlig, sjelfrådande, obehaglig varelse, som lemnar hemmeta helgsdom för att. tillvälla sig derss, befattningar. Jag har redan sagt, att, Qvinnans nalur, egenskaper och lynne sj.ge anledning till denna fruktan, och att hon troligen alltid kommer att lemna mannen i obestridd besittning af det offentliga lifvet; men jag önskar ifrigt, att man kunde upptänka några nya: utvägar för henne. — (Forts)