Aftonbladet – 31 mars 1857, sida 3

ktenskapets band, behöfver ej utom sitt hem söka ett sådant. mål; hennes verkningskrets är gifven, hennes pligt är att täckas och lyckliggöra den make hon valt, att rätt uppfostra de barn, som kalla henne mor. Försummar hon dessa heliga pligter för annat, det må nu vara hvilka sysselsättningar, bestyr eller nöjen som helst, är hon klandervärd och utan ursäkt. Men huru många ges det ej, som icke ininträda i äkta ståndet, som af; fri vilja, af mångfaldiga omständigheter och förhållanden, af nödvändighet förblifva ogifta. Nåväl, ega ej dessa qvinnor rättighet att välja sig ett mål för sitt arbete och sina tankar? Och hvem har rätt att klandra eller begabba dem, antingen deras val faller på barnuppfostran, pennan, penseln, pianot eller barmhertighetsverk ? Ja, om det till och med skulle falla dem in att kasta en blick inom filosofiens eller vetenskapens gebit, bör väl det anses för majestätsbrott? I min enfald kan. jag: ej finna, att.de derigenom förneka-sin qvinlighet, och jag skulle vara böjd att tro; att den ogifta qvinna, hvilken sålunda väljer det mål, som bäst -öfverensstämmer, med hennes, tycken och böjelser, skall känna sig .vidaxlyckligare, vara vida angenämare för andra, än den) hvars sjöl ej har någon hvilopunkt för sina tankar, ej känner intresse för annat än det egna jaget, ej kan upptänka andra samtalsämnen än de, som hämtas tr dageiis sqvallerkrönika. Bland. ogifta qvinnor finnes vidare stt stort antal, hvilkas öde är ganska tungt och för hvilka mitt hjerta: ömmar: det är de, som, fullkomligt röedellösa, sjelfva måste förvärfva sig sitt uppehälle. Qvinnoarbeten betalas i allmänhet ganska ringa i vårt fädernesland, och oftast kunna de, som ej ha en annan utväg för sin bergning, endast med största bekyms